Facebook, facebook på väggen där, funka för i helvette som du ska.

Ja, ni som läser mina inlägg. Ni som orkar med tanke på att jag inte är så bra på "kort & konsist", jag är mer låååångdragen och detaljerad, lite som en romantiker - för att göra en analys på min skrivstil. I vilket fall som helst - ni - vet mina känslor om Facebook redan. Dom är komplicerade och mycket svåra att fånga med ord, så let's keep it this way... jag orkar inte ta det en gång till, så det är lika bra att läsa.

Men i alla fall. Jag har hittat fler anledningar nu. Anledningar att tycka mindre och mindre om detta fenomen. Det är nämligen så att redaktionen (eller va f*n man nu kallar dom ansvariga på Facebook) tycker att jag minsann INTE ska få några "notifications" när någon kommenterar något som jag har gjort/lagt upp/skrivit. Så nu när jag har skrivit till folk och dom svarar genom att "kommentera inlägget" (alltså ni hör nördfaktorn på mig), så seeer inte jag det! Vilket resulterar i en ganska dålig stämning bland mig och mina facebook-vänner. "Oj, jag såg inte att du hade skrivit" tolkas ofta som "Oj, jag sket visst i det, men sen så ångrade jag mig när jag ändå inte hade något bättre för mig. Du ligger typ SIST på min prioriteringslista". Inte roligt alls. Jag vet inte vad jag ska göra, mitt liv närmar sig en undergång. OH NO, NOT MY FACEBOOK!!!

Nä, men helt seriöst så känns det lite störande.

Sen en annan sak. Alla dom här meningslösa applikationerna. Jag gjorde senast idag (endast på "research syftet" - vi säger så i alla fall) testet "vilken Ikea-produkt är du?" Då svarar jag på några frågor om vilken färg jag gillar, vilken mat jag föredrar, vad jag har för bil. Och simsalabim - "Du är en matservis - ståtlig och varierande". Huuh?

Typ
"vilket färg gillar du?"
svar: "grön"
resultat: "Du är en öppensinnad person som gillar att äta chocklad."

Jaha ja, det va ju lätt.
Tänk om livet var så enkelt. Man går på en arbetsintervju, dom frågar "vilket märke är det på din handväska" - "Det är en Prada" - "Nej, tyvärr, du är för inåtvänd och för tankspridd. Du passar inte för jobbet. NÄSTA!!!"

Peace!

En sväng till sjukgymnasten som var positiv till min utveckling - att jag fortfarande kunde gå på mitt ben. Sen träffade jag mannen för en sushi (mums mums!) Och jag äter det inte för att det är "inne", hur nu egentligen en maträtt kan vara inne/ute har jag aldrig förstått. "Nej, inte makaroner, det va såååå förra sommaren lixom!". Hur som helst, jag äter det för att det är gott. Punkt.

Men sen hade jag lite tid över att ha för mig själv, så självklart hamnade jag på Move. Som alltid. Vad skulle mit liv vara utan Move? Jag skulle känna mig så... ohel. tom. Jag tror inte att jag var fulländad som person innan jag började här. Det va liksom alltid något som saknades. Eller? hahahahahaahaha. Nä, men jag är bara en liten tönt som gillar att hänga med min man :)

Jaja, på jobbet träffade jag Josefin och vi hade lite kul. Eller ja, vi tyckte att det var kul. OBS! Jag är övertrött.

Jag vill vana känsliga läsare för otäcka bilder!

Nu sitter jag här på Move med min lilla laptop och har precis klippt ihop musiken till mina street-barn. Jag känner redan en stor välbehagskänsla i min kropp av att ha fått gjort lite jobb när jag faktiskt är på jobbet! Jo, jag vet att det låter konstigt. Men att klippa musik/koreografera ingår i den lönen man får för att undervisa. Det är liksom ihop bakat, så alltså får jag ju betalt för det men jag har ingen speciell tid för att göra det. Vilket förr brukade resultera i att man satt uppe till klockan 3, 4 på natten och fixade. Men nu är min problem ett minne blott!
Nu med min nya laptop kan jag göra ALLT - på plats! (tänkt dig detta sagt med "Vanish-rösten" haha. Det va så det lät i mitt huvud.)

Men nu är det dax att fixa med resten av sakerna. :)

Nu är det ett faktum. Jag är en idiot (Ja, till er som redan visste det - en applåd!)
Nej, men kanske inte på alla punkter, men i alla fall på punkten "Du & Din Kropp". Min kropp går sönder, den är trasig. Det började i ganska tidig ålder på en Judo tävling. Det gick ganska hårt till och detta resulterade i en diskförskjutning - ajajaj! Jag kan fortfarande idag känna smärtan av smällen... Så då skickades jag till naprapat efter naprapat, för att sen hamna hos en sjukgymnast som skickade mig till en sheropraktor osv. Allas resultat var - ingen dans och mindre träning. Lyssande Johanna på detta? Nej. Hon trodde att hon kunde sätta sig över naturens lagar och bara liksom glida med obemärkt och ostraffad.

Nu mera lever jag med ryggproblemet (som om jag har något val... "Nej, du får inte bo hos mig") men det påverkar mig inte så jättemycket.

Så istället tänkte jag - varför inte skaffa en ny, aktuell skada? (Nej, jag tänkte inte så)
Så jag vred sönder min menisk (ja, för er som inte är insatta - den där saken som sitter bakom knäskålen som är till för att dämpa knäna). Jag hamnade hos sjukgymnasten som sa "ajabaja" (som vanligt), sa att jag var för svag i mina ben (Nähä?! otippat!) så jag ska styrketräna 3-4 gånger i veckan (för det har jag verkligen tid med!) och hon sa att jag ska helst vila 6-8 veckor. Självklart. Jag säger upp mig från mitt liv nu. Det är bara att beställa en kista och gå och lägga sig.

Nej, men saken är denna att om jag tar det lugnt kan jag slippa operation, vilket jag hoppas på... Så jag ska ta det lite lugnare och så får vi se hur det går. Annars är det "bye, bye, dance.."

Ha det nice och sov gott!

Idag har det varit en totalt helsnurrig dag. För det första så är ju klockan omställd och det rör om i mitt huvud rejält. Och för det andra så hade jag morgonklass imorse, på en måndag, vilket är närmst tortyr för mig och min morgontrötta livsstil. Plus att jag är lite mysigt förkyld nu också, så min hjärnkapacitet känns aning minskad, som om det ligger en block i vägen typ... fast det kanske tillhör det vanliga - "Asså jag smart, jag lovar. Innerst inne..."

I vilket fall som helst - Detta resulterade i ett impulsköp (vilket är väääldigt olikt mig, speciellt när det handlar om mycket pengar) av en ny dator! I vanliga fall så går jag och väntar och väntar och överväger och klämmer och går fram och tillbak, men nu sa det Pang och den va köpt! Men även om jag var lite snurrig så känns det som ett bra köp (i alla fall hittills! Men notera då att det fortfarande är måndag). Nej, men helt seriöst så hade jag inte köpt den om inte Juan hade tyckt att det var en bra idé. Och det tyckte han ju uppenbarligen, and I trust him - oh yes!

Sen så var det lagerröj så den kostade bara 2900:- (tidigare 4200:-) Till saken hör också att jag behöver en dator till jobbet, att ha på lektionerna och kunna ta med mig för att fixa med musik på plats. Så jag tror bestämt att det kom något bra ur hela denna katastrof-måndagen. Finally!

Peace!

Jag har hört att det ryktas om att man ska vila när man är sjuk. Men jag antar att detta, som så mycket annat man hör, ska tas med en nypa salt. Jag tror att detta uttryck är till för veklingar utan karaktär. Därför undervisade jag 2 timmar idag samt hade en extra träning med min lilla gull-grupp på 6 tjejer som knäcker!
But i'm still alive!

Nä, men helt seriöst så är det inte precis så att man har ett val. Vi som lever på en danslärares lön tar helst inte "sjuk-ledigt". För det första så har vi ingen sjuk ersättning vilket är lika med noll inkomst vilket i sin tur leder till att hyran blir aningen svårbetald. Inte bra, inte bra. Och för det andra vill man ju helst inte missa när det inte är så långt kvar till föreställningen. Myyycket att göra.

Men vad är en förkylning egentligen? Det kunde ju varit värre. Så vem är jag att klaga? Det är bara att gilla läget och tänka goda tankar. Då blir man frisk snabbare. Eller jag tror på det i alla fall! :)

Jag har ju tidigare nämnt att jag har sökt till Högskola nu för sommarkurser på GU. Bara för att jag är så sjukligt sugen på att börja plugga (asså, jag vet, det låter stört, men det är sant. Jag kan inte hjälpa det!)
I samma veva sökte jag också lite andra kurser till hösten. Men nu är jag så himla inne på det här med att söka vidare att jag uppdaterade min ansökan genom att lägga till en kurs & två program (say Halelujah for Studera.nu!)

Inte för att jag tror att jag kommer att komma in på någon utav programmen jag har sökt - jag sökte Civilekonom (analytisk & engelsk inriktining) på Handels här i Göteborg - och ni som är lite insatta vet att mina 17.8 (19.3 med MV) inte precis är några vinnande siffror i kampen om dem prestigefyllda platserna. Men jag tänkte "Vem vet? Det kanske är typ 250 person som ångrar sig eller dör och sen står jag där med en plats på linjen. Man ska aldrig utesluta något"
Men jag har inga starka förhoppningar, man vill ju gärna inte råka ut för en livskris redan liksom. Så jag håller det på en chill nivå. (Hoppas, hoppas, HOPPAS!!!!!! Äää... va? - citat ur min hjärna)

Tanken är att jag ska göra Högskoleprovet och höja mina chanser där, samt plugga lite kurser för att öka på mina meriter. Men det förstnämnda är ju lättare sagt än gjort. Det är ju inte precis så att man bara går in dit helt oförberedd och spikar en 2.0 precis (Newsflash - jag är inte Einstein! Jag vet, chockerande). Så det kommer att bli plugg. Plugg, plugg, plugg. Fast lilla jag har ju hela sommaren på mig med tanke på att jag var så duktig och missade sista anmälnings datumet, som sagt, jag och internetsaker - a big no-no...
Men jag har inte bråttom. Ju längre man väntar desto mer motiverad kommer man att bli. I alla fall fungerar jag så, men jag kanske är lite smått bakom ibland också. Men "Vat to dov, sov to sai" - acceptera fakta och gör det bästa av situationen. För att citera ur Magdagaskar (bara på filmvalet ser ni var nivån ligger) "Smile and wave, boys. Just smile and wave..."

Men nu ska jag leta upp min SAOL (Svenska Akademins Ordlista, för er som inte fattat förkortningen innan och bara nickat jakande men varit totalt förvirrade när någon sagt "Jag ska bara hämta SAOL" ger jag nu en chans att förstå) och plugga lite ord! Om jag nu kan hitta den... Den har varit mystiskt försvunnen ett tag. Antagligen bortglömd och begraven utav damm - stackarn!

Ha en trevlig kväll och sov gott!

Igår var det House Jam på Oceanen men stämningen blev inte riktigt den samma som på förra. Månaden innan var det över hundra personer där och dansade loss hela natten. Men något hände tydligen den här gången efter som antalet skönk till typ 1 fjärdedel, minst!

Kanske är det för att Göteborgarna har vant sig vid att Jam är det samma som Battle. Och igår var det bara jam, alltså för att skapa en klubbmiljö så alla kan dansa, insprirera & lära varandra. Men tydligen har folk inte vant sig vid tanken att gå till ett ställe utan alkohol för att endast dansa.
Det kanske kan vara för att Housen i sig inte är så stor i Göteborg än...?

Vi får väl hoppas att folk tar sig i kragen till nästa månad och pallrar sig över till stället. För det är fet musik och skön känsla, alltså lätt värt att spendera en fredagskväll för endast 40:- :D

Efter två tuffa klasser med koreografi inprentning & några timmar på GBG House Jam är jag äntligen hemma igen! Min kropp - är som vanligt - död och min hjärna känns ovanligt seg... Mikaela, min extra syster, fick följa med hem idag: jag tänker inte låta henne åka hem själv mitt i natten - No no!

Men nu är det läggdax så kroppen äntligen får vila ut. (Mickis sa "slappna av", så det tänker jag verkligen inte skriva. Asså hon sitter bredvid och leker berättarröst till mitt inlägg!)

Peace.

Jag, Johanna Willberg har följt trenden. Jag har böjt sig inför modegudarna och köpt sig en svart mc-jacka i "skinn"! (ja, jag är ju fortfarande ingen miljonär så därför "_", meeen, jag jobbar starkt på det!)

Jag hade verkligen tur idag att jag fick tag på en jacka, för som vanligt när något är en hyper-trend tar det ca. 1 timme så är allt/alla slut. Men idag hängde det en ensam lite 36a kvar och väntade på mig, så jag kunde inte neka den sin vilja att bli köpt. Det var jackans öde att få bäras av just mig! Så nu är vi lyckliga tillsammans och det kommer förhoppningsvis att vara så resten av våra liv!

Peace!

Det är fredag. Igår var det torsdag - självklart - och då var det min låååånga dag, upp tidigt + sen läggdax. Vilket borde resultera i denna morgon borde sovas i djup sömn med härliga drömmar. Eller ja, kanske inte den drömmande delen (jag har överlag ganska konstiga drömmar. Osammanhängande, förvirrande.) Å, på tal om det så måste jag berätta om mina "mardrömmar" (ni kommer att tycka att jag är störd eller kanske bara väääldigt arbetsskadad). Men dom är utformade lite på samma sätt:

"Jag vaknar upp på någon främmande plats (ofta i ett annat land), det är lördag. Eller jag tror att det är lördag men efter ett tag så visar det säg att det är fredag och jag ska ha massa klasser och jag har en timme på mig att komma till dansskolan. Men jag vet inte hur jag ska komma dit, ibland cyklar jag typ 10 mil men jag brukar ändå komma relativt i tid, så jag lugnar ner mig en stund. Men när jag kommer fram är det ett hål i dansgolvet och speglarna är på hjul och rullar runt. Och stereon har hängt sig. Osv." Och jag vaknar upp med panik!

Det är ändå lite sjukt att det är den ända typ av dröm som får mig att vakna. När jag blir jagad av en mördare eller håller på att falla ner för ett stup, sover jag lugnt vidare och verkar inte ett dugg beskymrad... Förhoppningsvis så är detta endast ett "dröm-senario" (ja, jag vet att ordet har en annan innebörd, ni måste se min finess och ta hänsyn till att klockan är bara barnet för mig!), för annars skulle jag bli ganska rädd för mig själv...? (Å, en mördare, va kul. Jag lunkar väl vidare medans han försöker skjuta mig...)

Men nu ska jag chilla lite & kolla på det enda bra programmet på TV - Morgonsoffan i 1an & 4an. Vilket iofs är 2 program... men ändå!
Ha en bra dag! :)

Tjugofemte. Löning! Äntligen känner man sig lite mer på benen igen (yay!). Även om jag kanske inte har någon topplön, känner mig mig ändå väldigt nöjd när pengarna trillar in. Bara tanken på att kontot helt plötsligt ökar med x-antal kronor är fascinerande. Jag hade nästan - som alla andra månader - börjat vänja mig vid tanken på att beloppet sakta men säkert minskar och minskar... Men också denna månaden överlevde jag och sparkontot är ännu inte allt för utplockat.

Självklart, när man får pengarna så blir man ju lite sugen på att shoppa loss. Allt man har kollat på under dom senaste veckorna är nu inte längre omöjligt att köpa - vilket är totalt livsfarligt!!!
Om det hade varit jag för 2 år sen hade jag shoppat alla kläder jag velat ha och lämnat en liten summa på någon tusenlapp åt sitt eget öde (vilket lite för ofta blev fika & fest). Men numera är jag en "förnuftig" flicka - för det mesta. I alla fall när det kommer till ekonomi. Mitt motto är - betala alla (jävla) räkningar & ta ut pengar till mat först - sen spara - sen spendera lite, om jag vågar.

Det är så himla lätt att hamna i fällan: "men-bara-den". Ni vet. "Den kostade ju bara 129:-", "Åh, REA! Nu kostar den bara 499:-" osv. För det var jag i ett nötskal förut och jag gör mitt bästa för att inte hamna där igen. Men det är ett evigt krig mot mig själv varje månad. Den ena rösten säger "Jooo, jag viiiiiill!" (som en trotsig liten 5-åring), den andra rösten säger "Nej Johanna, du behöver inte den nu..." (som den vuxna kvinna jag tydligen är, eller i alla fall på papper). För det mesta brukar den sistnämnda trots all förmodan faktiskt vinna striden, för den spelar fult - den spelar på mitt samvete. Och jag gillar inte att smutsa ner det, faktiskt!
Men självklart händer det ju att 5-åringen gnäller så mycket att jag inte klarar av att stå emot och jag ger då med mig, men inte allt för ofta...

Men nu ska jag "fönster-shoppa" lite på internet, för titta har ju aldrig skadat någons plånbok! (Fast man vet ju aldrig på mig, jag kanske råkar trycka på "köp" och får hem något helt otippat i brevlådan, det skulle ju inte vara första gången precis...)

Och btw, det var en metafor/liknelse med rösterna! Jag är varken mentalt störd eller lider av personlighetsklyvning! (bara så vi har det uträtt! :P)

Idag är det torsdag. Inte favorit dagen för jag behöver gå upp så FRUKTANSVÄRT tidigt! Klockan ringer redan kl. 9.00! Kan ni tänka er?! Jag tror inte det, andra vanliga människor skulle nog kalla det för "sov-morgon" medans jag kallar det "på-tok-för-tidigt".
Nej, men saken är ju den att jag vanligtvis jobbar kvällar i och med att jag undervisar mest "hobby"-klasser, alltså vanliga enkla danskurser på Move. Men på torsdagar har jag en liten special och undervisar på Bild- & Formskolan i Masthugget, en grundskola. Och mina klasser börjar kl. 11.00! Men det är faktiskt riktigt roligt ändå, barnen är jättesöta :)

Efter detta bär det av till Move för att ha lite "vanliga" klasser. Och efter det - 1 och en halv timme balett! :) Sååå kul! Jag undrar verkligen varför jag inte sysslat med det tidigare?

Jaja, idag är i alla fall en bra dag. Och nu ska jag äta lite, chilla lite och skriva lite mer senare. Jag har liksom inte riktigt kommit in i mitt "skriv-mode" än. Men frukta icke! Det kommer tillbaka, for sure! :D

Peace!

Ja, jag har nu kommit fram till följande: Facebook är en drog. Den är beroende-framkallande, man har den för att alla andra har den och den är absolut inte bra för hälsan.
Helst skulle jag sluta, om det inte vore så att jag skulle bli totalt utanför allt umgänge då med tanke på att:
1. alla events numera läggs ut.
2. man bestämmer när man ska ses via facebook.
3. man hittar sina gamla kompisar där som man sedan länge har glömt telefonnummer osv till.
4. man hittar nya vänner där som man inte fått chans att fråga efter nummer till än.
5. man har alla sina vänner där, eftersom ingen längre orkar ringa/smsa, för man har ingens nummer (och det kostar pengar).

Men det stör mig på något sätt att man kan ha en sån jävla koll på folk! Man kan se hur dom ser ut, vad dom gör, vad dom tycker om dagen, vilka dom umgås med. Man borde istället kalla den för "Spybook" eller "vi-som-älskar-att-se-vad-andra-gör-i-sina-liv".
Men det mest tragiska är att jag inte kan ta bort den. För jag har allt där, som sagt - alla bilder, alla mejl. För numera framkallar man inte bilderna från den gamla analoga kameran och sätter in dom i prydliga album - utan man väljer att skapa ett "album" och "framkalla" bilderna på Facebook. Hur tragiskt låter det egentligen inte?!

Ja, vi ser ju tydliga tendenser på att jag troligen är den person som när jag blir gammal kommer sitta och säga "Det var bättre förr...".

Ha en bra dag - I am of to Move - after I've posted this on Facebook...

Som ni kanske har märkt så är det alltid en viss person som alltid kommenterar min saker på facebook och här på bloggen, denna mystiska person är en kvinna vid namn Katrin Willberg. Man skulle kunna tro att vi är släkt... Och ja, vi är ju det. Min kära mamma, my number 1 fan. :)

Hon är verkligen den snällaste personen i hela världen - dock med reservationer för när hon är arg eller när hon träffar någon hon inte tycker om, för hon är som jag = har svårt för att var falsk och visar gärna otycke.
Men i alla fall, hon ringde mig idag och var så glad över sig själv för att hon hade varit lite "kaxig" mot en person som hade varit rent ut sagt riktigt omoget otrevlig mot henne. Och jag är stolt dotter över att morsan står på sig! :D

Och det får mig att inse att det inte bara är folk i min ålder (och min omgivning) som kan vara omogna, utan det är något som helt enkelt kommer att sitta kvar för vissa hela livet. Det har inte med åldern att göra, bara huvudet helt enkelt. Ganska tråkigt, jag hade liksom ett litet hopp om att det skulle försvinna med åldern för dom drabbade stackarna (haha, låter typ som dom har någon sjukdom!)
Men det jag ville komma till - för er som tycker att jag är kaxig - prova med att säga "Hej" och ett litet leende på det så loooovar jag, ni kommer få se den snälla Johannan istället ;)

Peace!

Idag har varit en inhållsrik dag (som alla andra dagar i mitt liv - inte för att verka märkvädig, men it's just the way it is, yuuu nooo!) Jaja, anyway (haha, tusen årsen jag skrev så sist, men det va kul!) idag har vi haft lite fotosession med mitt kära danscrew, Origami Souls. Dock efter en slitsam träning, så vi är ju inte topp fräscha, men det är ju som det brukar vara då med andra ord. Varför försöka liksom? Vi är sånna, take it or stick.


Efter träningen blev det en sväng med mannen till Ikea (jippie! finns inget bättre att göra en lördag!) Och vi köpte massa saker, som vanligt. Det är egentligen ingen poäng med att skriva en inköpslista när man går dit, för det tillkommer minst det dubbla än vad man hade tänkt från början. Men det är liksom det sin är charmen med att gå dit. Idag blev det i alla fall inköp av en assnygg bricka som för tillfället poserar som "tavla" i köket - den va helt enkelt för snygg för att läggas i ett skåp (och för stor). Sen blev det en liten hurts (ja, det heter så, aka liten-byrå-att-ha-under-skrivbordet) som var superbra för att gömma alla saker som ligger slängda. Och så skulle vi köpa en stekpanna - vilket resulterade i en traktörpanna (365+ med lock I LOOOOVE!) och en wokpanna. Ja, alltid det dubbla. Och så köpte vi lite galger (typ 25), sånna klämmor som man stänger plastpåsar med och andra lika orelevanta saker. Totalt blev det 3 fulla kassar med saker och detta för en dryg "Vasa-sedel". Jag älskar Ikea! Bäää :) (asså, cheap.. ja ni fattar..)

Det är ju så grymt kul att gå där inne och plocka på sig allting, men det är när man kommer till kassan som man inser vitsen med att ha bil. Och just att vi inte har någon... Det vill säga - släpa hem allting på bussen - snark...
Och väl hemma inser man att man egentligen inte riktigt har plats för en wokpanna, så man måste ränsa ur alla skåpen, möblera om och slänga diverse saker innan man kan njuta av att nya saker tar upp våran yta på 38 kvadrat meter! :D

Men tack för mig och festa lugnt - nu blir det Singstar! Wöö-ö-ö-ö-ö!
Peace!

En ovana av mina är att jag ständigt är beroende av något. Ett tag var det chocklad vilket inte är så himla bra... Jag kunde göra vad som helst för att få tag i det, näst intill stjäla (men bara nästan, asså jag är ju inte så korkad, eller jo, det hände ju att jag "stal" från farmor, men det räknas inte!) Sen var det Coca Cola - och guud! huvudvärken jag fick om jag inte drack minst 1 liter om dagen. Sedan var det ciggaretter, lite för mycket fest = fest-rökning = rökning varje dag.. ja ni fattar. Men nu är jag i alla fall av med det beroendet. Där emellan har det varit allt mellan himmel och jord: cocsbollar, äpplen, loka, extra tuggummin, kaffe, ja, typ allt som går att förtära. Men detta bara i perioder, för jag inser ganska snabbt att det inte är bra för mig och måste sluta. Och då blir det ju självklart att jag byter ut ett beroende mot ett annat. Och nu har jag helt bytt nikotinet mot koffein. Fast inte i Vitaminwater från Glacéau. Jag undrar hur detta ska sluta...

Ännu en mode-trend som förstör för mig...
Det är ju så att jag typ alltid har haft lite större jeans, inte alltid baggy, men lite slappare (typ levi's twisted stuket). Och nu självklart blir ju detta vårens nya trend... Min stil är en trend. Varför?!

Kan dom inte bara hålla sig till saker som inte vi "mode-slavar" skulle få för oss att använda varje dag. Nej, nu går dom och petar på våra stilar och snor vårat koncept och massproducerar det. Och inte nog med det, hela stan kommer ju att se ut som mig nu! Inte för att vara sån, men jag har faktiskt köpt på mig massa kläder som JAG gillar för att JAG passar i dom. Och jag har samlat i flera år...
Mode bara förstööööör!

''

 

 

 

 

 

 

Ja, vad är egentligen att vara feminist? För mig har alltid ordet varit något väldigt stark och näst intill en synonym till manshatare. Jag har också känt att feminismen får det kvinnliga och manliga att bli ännu mer uppmärksamat och tydligt, men idag fick jag mig en tankeställare. För just när det kommer till frågor som angår just den punkten är jag väldigt rak och börjar ofta mina meningar med "inte för att jag är feminist men...." osv.
Men idag så insåg jag att ordet i sig kanske inte är så fel. För det är klart, jag tycker att vi tjejer ska hålla ihop (ni som har läst min blogg tidigare om tjejer och rivalitet vet detta redan. Och ni som inte har läst den - LÄS! :P) Och jag tycker ju överlag att det är en aning svårare i vissa situationer (när det kommer till jobb framförallt) att vara just tjej. Man måste jobba liiiite mer för att bli accepterad eller få samma respekt. Vilket jag faktiskt inte har sett så tydligt innan just idag.

Ametist Azordegan som är journalist och programledare på Sveriges Radio var där idag och talade med oss om just detta. Och det var så himla skönt att äntligen höra någon verkligen säga det som man så länge suttit inne på och tänkt, men inte riktigt kunnat sätta ord på det. Tjejen är verkligen toppen skön och har som himla bra distans till allt detta med kvinnligt och manligt.
Och nu ska ni inte tro att vi satt där som manshatare, utan vi diskuterade ju självklart båda sidorna - alltså det positiva som finns med att vara just tjej.

Men i vilket fall som helst. Jag vill väl inte säga att jag är en extrem feminist, men jag är en tjej (kvinna?) som är mycket medveten om att livet inte är helt rättvist - men det är bara att kämpa vidare med sitt eget och hoppas att det kan förändra något! :)

Peace!

Jag är inte precis den personen som spenderar flera timmar framför TV'n. För det första har jag inte den tiden och för den andra tycker jag att svensk TV är alldeles för ointressant för att ödsla tid på. Den ända gången jag egentligen tittar på TV är när det är sport (typ OS, VM mm.) eller om jag absolut inte har något annat att göra (vilket är väldigt sällan).

Just av den anledningen är jag inte en "serie"-människa. Men detta med undantag för 1 serie (som jag förövrigt inte ser på TV'n utan istället laddar ner) och det är Gossip Girl. Vilket jag själv tycker är otippat. Det passar inte riktigt in på min "image" :P (haha!). Men i vilket fall som helst, jag kan inte sluta följa det. Även om jag nästan i varje avsnitt - som förhoppningsvis alla andra som också följer serien - kan lista ut vad som ska hända. Karaktärerna är ju så otroligt korkade, samma misstag hela tiden! Det kanske är just det som gör det så himla intressant - man uppskattar sitt eget normala liv lite mer och känner sig sjukt smart som inte gör alla deras misstag. Och nu har det gått så långt i serien att jag tror att alla har legat/strulat/flirtat med alla. Vilket påminner mig om vissa umgänges kretsar som fanns på den gymnasieskola jag ägnade mina sista 3 år av skolgång på (men nu ska vi inte nämna några namn och peka ut någon av dom stackarna. Iofs skulle dom kanske uppskatta det, men jag ska inte ge dom den glädjen.)

Men det var allt för mig, för nu har jag laddat ner det senaste avsnittet av min serie och det är dax för mig att lämna bloggen!

Peace & Love

Jag har för tillfället tagit en liten paus i mitt internet liv och fokuserat på annat (plus att som sagt var ju min dator död, så jag har inte riktigt haft någon ärlig chans att faktiskt ta avstånd frivilligt). Men i vilket fall som helst så har förändringar skett i livet och jag har börjat öppna mina ögon lite mer...

Jag har börjat ta avstånd från lite händelser som har varit under veckan, som några jams osv. och istället egnat mig åt andra saker som jag inte gjort på väldigt länge (eller aldrig gjort förr!)

Jag tog mig en liten sväng ut till min kära mamma som bor mitt ute i Tostareds djupa skogar (troligen är det mycket få av er som ens har hört talas om stället, varken buss eller tåg går förbi den lilla hålan). Väl ute hos mamma tog vi det lugnt, åt god mat och kollade på melodifestivalen - vilken självklart, som alla år, vanns av fel person. Jag har tidigare, för många år sen slutat/gett upp att kolla på melodifestivalen. För att 1. musiken är... jaa... inte riktigt min stil och 2. fel låt vinner alltid.
Jag sov över i skogen, för övrigt på soffan då pelletsbrännaren (ja, alltså den saken som man använder för att få värme i huset, ute på landet kör man inte på central/fjärrvärme inte!) I alla fall, den hade gått sönder så mitt rum var sviiiinkallt. Dagen efter bar det i alla fall av på en liten ritt i skogen på världens mysigaste häst - Kvolva (Jag tror den heter så, och jag tror att man stavar så. Det är ett stort mysterium då det är islänska namn... totalt ologiskt! Våran hund uttalas "Snygga" men stavas "Snugga", min gamla häst uttalas "Faula" men stavas "Fála". Ja, ni förstår...) Men det var i alla fall riktigt kul att komma ut i vintervädret och race-a lite! Galopp för hela slanten nästan :P det är så med mig!

Sedan har jag börjat med något som jag aldrig gjort förr - Jazz & Balett. Jag tänkte att det var dax att vidga sina vyer lite och sluta vara så insnöad på en sak, vilket är superkul! Men svårt! Allt går liksom emot det jag gör i vanliga fall, men det är väl det som är roligt kanske. Så nu blir det mer av det klassiska och lite mer chill på Street-delen. Eller ja, jag undervisar 14 timmar i veckan och tränar ca. 5, så chill och chill... men inte riiiktigt lika mycket då.

Men nu ska jag sätta mig och söka lite högskolor! :D

Peace!

Nu har jag äntligen fått igång min dator igen. Den bestämde sig nämligen i förra veckan att den inte ville leva mer. Men nej! Detta är inte acceptabelt enligt mig, och jag har ni återupplivat den. Tydligen hade den försökt med metoden att döda själva strömkällan, men detta är nu löst och den lever igen.

Så, uppdatering är nu på gång:
1. Judoträning - ont i hela kroppen
2. Balett & Jazz - mer ont
3. Massa övrig dans - ajajaj
4. En ridtur på mammas häst! Yaahoooo!

Kort sumering. Jag kommer att gå djupare in på detta vid ett senare tillfälle, men nu ska jag dricka te!

Peace!

Idag har jag haft Lisa med mig på mina äventyr och gud vad hon får stå ut med mycket! Handla, laga mat, skryka gardiner, hämta paket, posta brev, allt möjligt. Men det är det som är så skönt med sådana vänner som henne - man behöver inte bara sitta ner och prata/fika (fördriva -dyrbar- tid, något som jag inte har så mycket av) när man träffas, man kan umgås samtidigt som man får saker och ting gjort och ändå ha precis lika trevligt! Fungerar superbra i mitt lite halvt upp-hypade liv! Och sakerna blir alltid mycket roligare när man gör dom tillsammans. Som idag var det riktigt kul att laga mat - speciellt eftersom det blev riktigt mumsigt också. (Tjockis-varning på oss! Btw. Tjockis är inte lika med Tjock. Tjockis är man när man älskar mat/godis/chips och allt annat som man kan stoppa i sig. Och när man äter även fast man är mätt för att det är gott. Så nu har vi klarat upp det, så ni inte tror att jag går runt och är en hel-destruktiv människa! No no, food makes life yummy)

Som vanligt när vi träffas går tiden så himla fort och det blev ännu en övernattning här eftersom Lisa missade tåget! :P haha. Men det är så det ska vara när man är med henne.

Nu är det läggdax! Sov gott alla :)

Oooo, vilket känsla det var. Gå in i lokalen, känna lukten från barndomen (typ svett blandat med dammig matta + simhall), byta om - sätta på sig Gin, ta av sig alla smycken, knyta bältet och kliva upp på mattan. Käääänsla! Det var riktigt, riktigt roligt att vara tillbaka.

Även om det inte är alls på den seriösa elitnivå som det var för mig förr, så är det bara kul att få komma dit och träna lite. Träffa lite annat typ av folk och ha lite andra typer av konversationer.
Idag blev inte träningen så väldigt aktiv. Vi körde uppvärmning, lite styrka, lite falltekniker och sen Ne-waza (på svenska - mattarbete = man rullar runt på mattan och försöker hålla fast/strypa/bryta arm på sin motståndare.
Vi skulle köra igång lite lugnt, men redan efter 4 byten var alla av oss redan halvdöda, konditionen kanske inte är på topp när det kommer till den typen av fysiskt arbete...

Men som sagt, grymt kul! Resten av träningen satt vi och pratade nya tävlingsregler, berättade gamla historier från tävlingar och började planera in gradering för oss alla. Dax för svart! :D

Nu är det dax att sova, så thing så länge!

Nu är det dax att gå upp för att ha ännu en dag full av dans. Vi börjar på Move med lite gruppträning sen bär det av till Kungsbacka för 2 timmars undervisning :) Och som avslutning: (helt dansfri) en sväng ner till judoklubben.
Men först ska man ta sig ur sängen, vilket inte är det lättaste... Men jag och Nadia bakade Brownies (eller det stod att det var det, med det smakar typ kladdkaka...?) så dom står och lockar på mig i kylen. Och det finns Keso!! Mmmm... Lööööv! Och rostmacka... Ååå, jag älskar att inte bo hemma. För när man köper något gott här så kan man faktiskt gå helt lugn och inte känna minsta stress över att allt det underbara ska vara helt uppätet dagen efter!

Det var ett problem som vi hade hemma hos mig när jag var yngre. Så fort det man köpte hem något gott så fanns det inte ens någon vits att ställa in det i kylskåpet, frysen, skafferiet. För dagen efter var det ändå som om man hade ställt det mitt på bordet med en lapp "ät gärna upp allt och lämna inget till dom andra".
Detta gällde ju självklart mig också. Speciellt när det kom till glass. Problemet var att jag inte hade några syskon = egentligen inte någon att skylla på. Men jag löste det ganska bra: "Det var Byllan som gjorde det". Mamma: "men byllan är en katt, hon kan inte ens öppna frysen..." Jag: "men jag looovar...."
Ja, ni förstår, jag är inte den bästa lögnaren, men som min man så fint säger "Man måste alltid skylla på någon".

Nu har det hänt mig! Det som man trodde aldrig skulle hända (eller sånt som bara händer i Hollywood-filmer om personer med extrem tur). Jag har fått en check hemskickad till mig på 600:- som jag kan hämta ut. Bara så där. Och det stod endast en liten, liten text: "utställare: Handels- & juristinkasso", vilket sa mig typ: "huuh?". Inkasso brukar ju på normal svenska inte vara en synonym till utbetalning.

Men som den smarta och jag-lever-på-2000-talet människan jag är gick jag ju in och googlade detta. Och fick upp en länk som det stod hojab. Jag tyckte att jag kände igen det, men jag var inte helt säker än. Så jag klickade på länken och kom in på förstasidan  där det stod prydligt skrivet: "Välkommen till Handels- & Jurist Inkassos och HOJAB Parkeringsservices informationssidor". Och då insåg jag att det inte var en slump, men fortfarande högst osannorlikt!

Jag har alltså för många månader sen, typ i september 2009 fått en parkeringsbot på 600:- när jag höll på att flytta möbler från min farmor. Och arg som jag var skrev jag ett handskrivet brev till Hojab och överklagade denna hemska böter som fullkomligt förstörde hela min sensommar ekonomi!
Och nu visar det ju sig att jag helt enkelt fick rätt i ärendet och dom har bestämt sig för att återbetala mig denna bot! Heeelt underbart!

Dock så finns det ju ett mindre problem i vägen. Checken var skickad till min pappas adress och jag har ju flyttat och sedan varit bortrest i 2 månader och fick den inte fören nu. Och till saken hör att den gick ut för en månad sen. Men enligt min kära far så ska man lyckas få pengarna ändå - jag har ju trots allt inte haft någon chans att ta ut den, typ... Men varesig jag får dom eller ej så känns det så gryyymt skönt att jag faktiskt hade RÄTT! :D

Jag måste bara få tillägga, och jag vet att detta kommer att förstöra min image totalt! Men saken är den att jag är väldigt nogrann med mina naglar. Och sen vi kom hem från Chile har dom börjat vinterstrejka. Dom uppskattar tydligen inte snö och minusgrader och dom gör allt för att bli kortare och kortare. Och jag i min tur gör allt för att hålla dom vid liv. Jag filar dom, målar dom, polerar dom, smörjer dom, ger dom allmän kärlek. Men nej, ändå är jag inte tillräckligt bra. Dom har helt enkelt bestämt sig för att svika mig. Och igår, när jag letade efter den förbannade telefonen, gick min tumnagel av!!! Och JÄTTELÅNGT! Ni som känner mig vet att jag inte är värsta brudig överlag  (eller inte så "aa, gud asså, typ lixom, wow! Jättefint, verkligen. Rosa, jag älskar rosa!") men f*n va ont det gör!!!

Så, var bara tvungen att lätta mitt hjärta.

Varför är det alltid så att om det händer något dåligt på en dag, så rullar det liksom på med dåliga följder?
Idag har jag lyckas, för första gången i mitt liv, tappa bort en mobiltelefon! Så himla typsikt.
Jag har alltid trott att jag lätt skulle kunna överleva utan mobilen, men idag insåg jag att detta var en falsk utopi. Nu har jag varit utan den i ca. 2,5 timmar och jag börjar redan känna paniken stiga inom mig! För det första så måste jag ringa till Comhem (Idioterna!) som tycker att jag minsann ska betala en faktura på 670 :- för att jag har valt just dem som min bredbandsoperatör (och det är inte första gången det blir så här med dom...) Lysande. Precis det man behöver just nu.
Och sen så köpte jag en present till min kära far i födelsedags present och det blev fel storlek så jag måste byta den. Men så såg jag på kvittot att bytesrätten hade gått ut, så jag tänkte "Jag ringer till MQ!". Men nej, inte det heller.

Så det är inte bara för att jag faktiskt gillar min telefon (den är ju faktiskt lila) och hade tänkt ringa min kära pojkvän nu som det är jobbigt att den är borta. Utan det bokstavligt talat ruinerar mig! I dagens samhälle kan man helt enkelt inte leva utan en telefon, om man inte vill leva hemma tills man är typ 35 då.


Hoppas att eran dag är bättre!

Peace!

Ibland vet jag inte riktigt vad jag håller på med. Hur mycket tid jag än har på mig på morgonen slutar det alltid med att jag får springa till bussen! Jag är nog en slags typ av tidsoptimist. Men i alla fall så lyckades jag komma i tid till bussen idag, men tyvärr så kom bussen inte i tid till mig. Tydligen hade någon, antagligen busschauffören, något bättre för sig än att göra just det han ska - köra buss förbi min hållplats. Så jag fick vänta på nästa helt enkelt som i sin tur var några minuter sen. Som vanligt hoppade jag av på Olskrogstorget för att invänta 6:an eller 9:an. Så jag tittade på tavlan och noterade att det var 4 respektive 5 minuter kvar tills vagnarna skulle komma. Så jag drar på högsta volymen på min ipod och går in i min egna lilla värld där Jason Mraz sjunger helt underbart.
Strax där efter (vet inte alls hur många minuter, för tidsuppfattningen är något jag förlorar direkt när jag försvinner in i min värld) kommer en spårvagn. Jag hoppar på den och ser efter bara några sekunder att det var 1:an, alltså fel. Men jag bestämde mig för att jag lika gärna kunde sitta kvar och hoppa av vid Ullevi Norra.
Så jag återvände till min underbara värld av musik och dagdrömde mig bort igen. Tydligen alldeles för länge, för precis när vaknar upp och kommer tillbaka till verkligheten, är vi nästan hela vägen framme vid centralstationen! (Fan!) Men när vi rullar in på hållplatsen ser jag 4an komma och tänker "den går till korsvägen, skynda skynda!" Jag sprang som om det vore på liv och död, men jag missade den! Som tur var, för det var 4an åt fel håll och jag hade hamnat i Angered istället för Liseberg!
Men efter många förvirrade stunder kom jag äntligen fram till Move, precis i tid för att börja jobba!

Äntligen är det dax att kliva tillbaka upp på mattan! Efter många år av judon upplagt på hyllan, Gi'n & bältet liggande längst ner i garderoben är det äntligen dax att plocka fram det igen och gå och träna!
Jag fick ett toppen erbjudande om träning för oss som fortfarande tycker det är kul, men som inte har tid eller vill satsa 100 % utan helt enkelt bara gå dit och kasta lite. En timme i veckan, tisdagar kl. 21.00 är det träning i Kungsbacka för Johan Johansson (min gamla distriktslags coach).

Ofta, om man är i min ålder, finns inte den typen av träning. För då ska man tydligen vara superseriös och träna minst 8 timmar i veckan (vilket jag aldrig skulle ha tid med!). Så detta passar bra för mig. Jag har till och med fått min man intresserad av att hänga med och träna. :)

Så nu kanske jag får en chans att ta mitt svarta bälte ändå...? Känns ju lite lamt att sluta på brunt :P

Idag har det varit dans från början till slut. Först 2 klasser på Bild & Form skolan i Masthugget, vilket brukar vara ganska ansträngande, inte rent fysiskt, men psyket är en aning överbelastat efter den dag där. Men idag gick det riktigt bra, inga tårar, inget skrik, inga slagsmål & inga hot. Sedan bar det av till Move för att ha Akrobatik med mina söta barn, som jag absolut inte alls kände för idag. Men det gick jättebra faktiskt! Även om en liten pojke var lite vrång, ni vet, 5 år. Då kan det vara så ibland. Men trots detta gick det superbra! Barnen var nöjda och jag hade riktigt kul :) Sen kom Nadia förbi och vi satte oss i Caféet och tjötade lite, men vi bestämde oss för att dra till Forum för att kolla lite på Johanna - så grym!

Så som vanligt är min dag full av dans! Men jag klagar inte :)

Jag är inte en särskilt pryd person när det kommer till klädstil. Jag kan lätt gå ut i största mysbyxorna, en gammal sliten tröja och osminkad. Men ändå, när jag ska klä på mig - det spelar ingen roll vad det är - så får jag alltid problem! Jag tror det är något som är inbygdt hos tjejer - vi ska helt enkelt vela. Det spelar ingen roll om det är finkläder eller träningskläder, jag kan få blackout ändå. "Ska jag ta denna urtvättade tröjan?" - "Jaa..." - "Njaa..." - "Faaan!!" Och så slänger jag av mig den och den blir liggande i en liten prydlig hög på golvet. Detta upprepas cirka 3 gånger innan jag ger upp och bara går utan att ens har kollat mig i spegeln... Det blir så mycket lättare så. Jag borde nog helt enkelt ta bort alla speglar i mitt hem så kanske problemen försvinner.
Men det som är ännu bättre är att dagen efter tar man upp tröjan som man slängde på golvet, tar på sig den och är helnöjd.

Det handlar bara om en känsla. Alla dessa känslor. Ibland känns det bra, nästa dag känns det inte alls bra. Och det handlar inte ens om att vara fin, för det är ändå träningskläder (över lag i alla fall) som vi pratar om. Men ändå. Det är som om man söker ett problem.
Jag är lika rädd varje morgon för denna störning, för det kommer framförallt när jag inte alls har tid för det egentligen. Och det går inte att förebygga. Tro mig, jag har försökt: lägga fram kläder dagen innan. Eller tänka igenom innan jag går upp osv. Men det hjälper helt enkelt inte. Ibland fungerar det inte, för "känslan" tar över, och "känslan" för den där tröjan, just idag, är negativ...

Men vad ska man göra? Jag är i alla fall glad att jag inte är en modeslav med en gigantisk garderob, för det hade nog inte precis blivit lättare för mig...

Onsdag är den enda dagen i veckan som jag är ledig på, så jag äääälskar onsdagar! Bara slappa, inget stress... eller? Nä, för självklart när man nu är ledig ska man ju alltid hitta på någonting, så varför inte dansa lite mer? Idag ska jag dra till Move för att träna lite med Lorina, min partner in crime typ.
Men det ska bli kul ändå. Fast jag borde egentligen vila...

Men nu är det uppgång från sängen, dax att laga lite mat, eller kanske äta frukost.
Var inne och kollade på Twisted Feets hemsida idag, kollade deras klasser. Tänkte nog gå dit någon dag och ta en lösklass, va så himla längesen jag tog klass nu! Kan nog bli riktigt kul faktiskt! :) Och snart en sväng till Dansforum igen för lite inspiration av Johanna, älskar verkligen hennes klasser! :D

Men som sagt, när man har tid.. Typ i mitt nästa liv eller nått sånt!

Peace & Kram!

Jag & Mike på House dance GBG :)

Det är någonting som jag har stört mig på så himla länge nu och det är den eviga tävlingen mellan tjejer! Killar verkar defintivt inte ha samma problem och problemet finns inte tjejer mot killar. Men vi tjejer alltså, vi jobbar ständigt emot oss själva. Allting! Jag blir så trött.
Det är inte många tjejer som rakt upp och ner skulle gå fram till en annan tjej (som hon självklart inte känner så bra då) och säga - gud vad du är duktig! Det kanske är 1 på 100, men dom övriga 99 skulle aldrig göra det. Jag tror att det är för att man inte ville "sätta sig under" en annan brud, ge henne ett bättre självförtroende. Medans att göra det mot en kille - inga problem, kasta gärna rosor efter honom också. Jag fattar verkligen inte?
Den enda gången som tjejer kan vara lite extra trevliga mot en annan tjej är:
1. om dom är bra vänner.
2. om dom får ut någonting av det. Tex att tjejen är väldigt populär, kan ge dig jobb mm.
3. om dom helt enkelt känner sig väldigt överlägsna redan innan och anser att dom inte kommer att förlora värdighet på det.

Jag tycker verkligen detta är urlöjligt och försöker så gott jag kan att inte följa i samma spår. Jag tycker om att säga till folk om jag tycker att dom gör något bra, dom som verkligen förtjänar att höra det. Dom som kämpar som fan och dom som ger allt.

Jag önskar så ofta att tjejer kunde fungera som killar gör. Det hade underlättat så mycket i världen. Men självklart önskar jag ju att killar kunde tänka efter lite ibland, så som vi tjejer kan!

Min underbara ärliga man :)