Nu har vi satt oss ner och kollat igenom, diskuterat, skrattat hysteriskt och klippt den första föreställningsvideon. Det var mycket svett och tårar (av skratt) och resultatet går att se på min facebook, så checka där om ni är intresserade (eller helt enkelt missade föreställningen för att ni tyckte 100 kr. var för dyrt). Så nu bjuder vi på en resumé - helt gratis, vilket nog passar dom flesta. ;)

Men som sagt, det var väldigt underhållande att kolla igenom allt. Mycket var bra, vissa stunder fantasktiska och (i wont lie) vissa var mer eller mindre skrattretande dåliga. Men så är det ju alltid, man kan ju inte sätta allt, alltid. Fast jag är personligen nöjd - gjorde bara ytterst få missar! :) Men bästa numret enligt mig är LÄTT min mans solo - Ooooo! Så himla inspirerande! Man vill bara dansa ihjäl sig när man ser honom (alltså inte för att man vill dö, utan för att man vill pusha sig så hårt så man blir lika grym). Sen måste jag faktiskt säga att jag är lite (men officiellt bara vääldigt lite) stolt över mitt solo i första föreställningen. För jag freestylar väldig sällan i hiphop/new style...

Men som sagt - kolla facebook och skriv gärna en kommentar, den behöver inte vara positiv om det är så att ni inte känner några sådana känslor. Jag kan ta det! :) Hehe! (Hoppas jag :P)

Sov gott och dansa loss! (Okej, udda kombo?)

Jag har nu hittat mitt helg-nöje nummer 1 (om man nu inte har något bättre för dig då) och det är att kolla på Made-maraton på MTV! Det finns ju inget roligare än att se USAs befolkning göra bort sig, over and over!
Idag har jag till exempel följt en bög som ville bli boxare (haha! jag höll på att dö av skratt) och en jag-älskar-rosa-brud som ville bli - jag är helt seriös - rockstjärna.

För deras skull så hoppas jag att detta är manus-baserat och att folk inte på riktigt är så efterblivna.. Fingers crossed! Men även om det skulle visa sig att det är "på riktigt" så överlever dom ju, för med tanke på hur många säsonger som har gjorts så lär det ju finnas ett antal likadana sådana... "I wanna be Made!" - Grattis. Låt någon annan göra ditt liv åt dig! Som på ett silverfat serverat med 0 självrespekt!

Men nu är det dax att stänga av TVn och rulla vidare till Lerum på en mysig middag! :D

Jag har länge undrat hur folk (vanligtvis tjejer mellan 15-25 år) tänker när det kommer till kläder. Speciellt ett plagg: Leggings! Detta fenomen som kom och tog hela världen (eller i alla fall alla mainstream tjejer i Sverige) med storm. Inklusive mig. Jag älskar leggings! Det är bekvämt och det finns mängder av olika typer, allt från snygga till, tja, jeansleggings... Men hur som helst. Jag gillar leggings, som sagt, och är fullt medveten om att det INTE är byxor, utan snarare som accessoar eller ett helt enkelt ett par icke-genomskinliga-strumpbyxor. Alltså fortfarande med något till - inte leggings och en kort t-shirt (NONO! Okej hemma eller när man dansar klassiska stilar och inte äger trikoer).

Så jag fattar inte hur alla dessa tjejer runt om i staden kan ha fått för sig att det är ersättning till byxor? Stooooort frågetecken! Men idag fick jag mitt svar!

Jag får alltid nyhetsbrev ifrån Ellos och Hm och alla andra 1000 internet-shopping-siter (som jag uppenbarligen borde hålla mig ifrån med tanke på tidigare incidenter, men men..). Hur som helst: in trillar ett mail om superREA - loooove - på Ellos! Finns inget bättre: billigt och helt utan en minst kraftansträning - perfekt! (jag skulle lätt kunna bli tjock.)
Så jag surfar in där och klickar mig runt och hamnade på katogorin "byxor och skjorts" och där, till min förtvivlan, insåg jag att det är Ellos som förstör världens leggings-fred, dom är upprorsmakarna och roten till allt ont!!! För där stod dom så fint uppradade. Under "byxor"!!! Inte konstigt att folk ser ut som dom gör då, dom tror ju att det är okej! Inte okej. Nej nej, verkligen inte!

Men nu ska jag drömma söta drömmar om behagliga saker, så som snygga sneakers, schysst jeans och feta oversize t-shirts. That's me - hell yeah!!! PEACE

Finns det något bättre än att ha massa tid över? Nej, jag tror inte det. Mer tid att planera, mer saker att göra (vadå slappa? det kan man göra när man är död)! Det enda som är en liten brist i min perfekta vardag (oyes, today it is, bara så du vet.. känn misslyckandet spridas över dina tankar... om du är sån) är att min träningsabstinens är numera maxad. Jag har försökt att stilla den med judo, basket och gymträning, men jag tror inte att den kommer att låta sig luras. Den behöver en gnutta dans för sluta klaga. Fast jag har verkligen haft kul de sista dagarna när jag har sysslat med annat, men ändå... man måste lyssna på kroppens önskemål. Min önskan, min lag.

Så tanken är att jag minst 3 dagar i veckan ska dansa. Någonstans. Move är stängt... Men det löser sig nog. Annars får jag väl möblera om lägenheten så jag kan få lite fria ytor till att stilla mina behov. Förutom dans är det gymmet som gäller - var där första gången idag och jag trodde jag skulle dö: me like - minst 2 gånger i veckan. Och på detta kanske lite basket då om det blir av. Var och tränade det igår. Riktigt kul!

Men jag har ju självklart inte spenderat mina lediga timmar med att endast träna. Nej då. Igår var jag och Juan på bio - Sex and the city (han ville faktiskt också se den. Fast för bådas skull så låtsades vi som om jag hade tvingat dit honom). Vi gick på kl. 13.00 bion, heeelt perfekt. Grymt rolig film om man gillar serien och jag måste faktiskt säga att det va sjukt värt att gå mitt på dagen, det var ljust när man var klar och vi hade massa tid över till annat sen. Vilket spenderades på en second-hand runda på stan. Perfa.

Jaja... Nu ska jag sluta skriva massa skitsnack och ta en powernap inför kvällens bravader!

Och till sist vill jag bara skriva lite kärlek till: Juan, Anna, Ebba, Andrea & Natalia! Tack för en bra dag igår :)

Det här är ju inte sant! Nu failar även bloggen mig! Jag har ju innan skrivit om mina Facebook-problem. Alltså att jag inte så några notifications när någon kommenterar på det jag gör eller det jag har skrivit. Fine - jag kan leva med det (det vore ju ganska sorgligt om jag inte kunde det... Typ "jag vill inte leva mer, min facebook tycker inte om mig") Hur som helst. Nu visar det sig att när folk kommenterar på mina inlägg står inte det på min startsida till bloggen heller. Den liksom glömmer att informera mig om detta! Inte okej!

Till exempel hade någon kommenterat att det "anas twisted hat här" - vilket det inte fanns, min utlåtande var bara allmänt och inte riktat mot någon (ni kan läsa inlägg Genrep på Möllan). Hur som helst: jag har ju inte sett att personen som heter "anonym" (väldigt orginellt) har skrivit detta och har därför inte kunnat förklara! Ni ser vilka konsekvenser det kan bli! Inte för att det är något jag inte kan leva med (i'm still alive) så är det ju lite störande när det blir så - eller snarare onödigt.

Men som sagt - det är bara att leva med det, teknologin hatar mig. Sånt är livet.

Nu är jag på gång igen, mitt mål är uppsatt och jag är redo att fullfölja! Oyess! Jag äääälskar sommar - varmt (ibland), soligt (om man har tur, eller inte befinner sig i sverige) och massa tid över till roligheter och annat fuffens! Semester is the shit! Och denna semester är målet: KÖRKORT!

Jag känner att det snart börjar bli pinsamt att inte ha det. Jag är ju ändå 20 år, på väg mot 21. Så 20 är okej, men 21 - a big no no! Så nu har jag varit ute och crusat lite med Juan, min kära man, som också är min handledare. Mycket bra och mycket praktiskt. Det ända lilla problemet som uppstår ibland är ju att vi inte har någon bil. Det blir liksom aningen svårt att köra utan en sådan. Just därför sitter jag nu här "20 år och körkortslös".

Men om jag så ska stjäla en bil (fast det räknas inte som stöld om man snor av föräldrar) så SKA jag köra i sommar! Jag bara måste. För nu har jag bestämt mig och jag tänker INTE ge mig!

Ja, det var en väldigt hög topp på min statistisk-kruva igår, folk verkar tycka att mina nagelproblem är riktigt intressanta! Eller hade det något att göra med hur jag skrev? Jag älskar att dramatisera och vinkla saker, för det gör skrivningen så mycket roligare. Men jag trodde ärligt talat inte att det skulle ha en sådan effekt på mitt läsarantal. Man skulle kunna anta att det är för att folk verkligen bryr sig om hur jag mår eller helt enkelt för folk gillar skvaller.
Vilket av de båda alternativen det är kan jag inte på rak arm säga, för då skulle jag ju dra alla över en kam vilket man - enligt den svenska standarden - inte får göra!

Men man kan ju alltid spekulera. Och jag vet att det finns två grupper (dom var väldigt tydliga när jag och Juan blev tillsammans):

1. Dom som är glada för våran skull och tycker att vi förtjänar att ha ett bra liv tillsammans!

1. Dom är avundsjuka och hoppas att vårat förhållande går åt helvette.

Till grupp 1, tack till alla ni underbara människor som kan leva i harmoni med lyckliga människor. Och inte behöver andras motgångar för att själva känna sig lyckade. Thank you! :)

Och så till grupp nummer 2 - not gonna happen!

Men nu ska jag återgå till mitt liv här - min man, min lägenhet - och alla dess godheter. För jag mår bra och jag hoppas att ni också gör det! Ha en fin dag!

Nu var det dax att ta det hemska beslutet... Jag visste att det var det ända rätta och att det skulle bli mycket bättre såhär. Jag har ju den senaste tiden fått tänka igenom allt jag gjort innan jag agerat bara för att undvika sprickor... Men det är alltid svårt... Och jag tänkte igenom det om och om igen. Satte för- och nackdelar mot varandra. Men tillslut insåg jag var jag skulle bli tvungen att göra. Och nu är det gjort. Avsluta allting och börja om från början.

Så jag hämtade nagelsaxen och klippte av allihop! Och nu är dom jättekorta! Men förhoppningsvis - och antagligen - så växer dom ut igen. Men tro mig - det var svårt! Jag har ändå haft långa, välskötta och starka naglar i över 1 år. Men på senare tiden har dom bara havererat, så det var inte så mycket att göra åt saken.

Men jag tänkte göra det bästa av situationen och måla dom fint grön/blåa - precis vad jag behöver! Så nu ska det filas, smörjas och penslas!

Peace!

Vissa åker till landet för att slappna av, njuta av lugnet som ligger i luften, doften som är fri från avgaser, helt enkelt för att bara kunna slappna av - men inte jag. Det funkar verkligen inte för mig! Hur mycket jag än vill att det ska gå så går det inte. Jag är evigt dömd att misslyckas att slappna av i detta fridfulla landskap.
För så här ligger det till: om jag inte har några andra alternativ än att ta det just lugnt, blir jag sjuuuukt rastlös. Inte för att jag inte kan slappa hemma, men här funkar det inte. Jag tror det är just för att hemma kan jag välja om jag vill eller inte. Här har man liksom inte något val.

Okej, så illa kanske det inte är egentligen (jag är ju inte strandsatt på en öde primitiv ö) fast just idag är det det som om jag är just på detta ställe. För det är Pingst och det är söndag. Kan det bli en sämre kombo i en småstad? Allting är ju stängt! Vilket innebär stanna hemma och dega.

Men vem är jag att klaga? Jag har faktiskt haft jättemysigt ändå. Men det räcker med 2 dagar, så imorgon är det hemgång och tillbaka till verkligheten!

Ja, nu har vi lite semester så vi bestämde oss för att åka och hälsa på Juans släkt i Värnamo. Vi hade fått flertal inbjudningar på Facebook om ett fett hiphop-event som skulle äga rum samtidigt som vi skulle vara här. Och detta var igår.


Men i alla fall. Vi tänkte "Hiphop, fan va nice, dra ut och dansa lite, schysst musik och man behöver inte langa några festkläder - perfekt". Men OJ så fel vi hade! Vi kommer dit klockan 21.00 när det öppnar och märker ganska direkt att det inte är någon speciell åldersgräns (vilket egentligen inte spelar någon roll för mig, jag är van vid det i gbg) men i den här staden hade jag uppskattat om det var i alla fall 18 års gräns... Traktens 16-åriga tjejer hade nämligen hört att man skulle vara "fest-klädd" vilket tydligen är detsamma som "avklädd". Översminkade småbarn i alldeles för höga klackar och på tok för korta klänningar - jag kunde inte annat en skratta! Och det där tänkte dom dansa i? Jaja, deras problem. Vi tänkte "skitsamma, vi ska ju ändå bara dit och dansa".

Så vi begav oss upp för trappan och möts av ännu fler avklädda tjejer och i bakgrunden hör vi hur dom spelar någon random radiohit. Vi tänker "jaja, det blir nog bättre musik sen". Så vi betalade totalt 240 kr och gick in. Vi gick in och lallade lite på dansgolvet och tänkte hela tiden "när ska dom sätta på hiphopen?" Det gick 20 minuter - inget hände. Det gick 40 - fortfarande samma skit. En timme - nu händer något! Tydligen var det dax för lite dans på scenen, äntligen något kul att se, och höra. Trodde vi. Tre personer kommer upp på scenen och ska göra något som liknar en koreografi - lite LA-style/shaka loss/halv-rippoff på Jabbawockeez. Det hade säkert varit jättebra om alla hade gjort samma och om dom hade gjort det i takt till musiken... jaaaaa....

Men efter det kom det äntligen lite riktigt musik - en grym rappare från Luleå var där och körde feta låtar med tunga beats. Och därefter var det plats för Medina på scen och dom var riktigt bra. Synd bara att dom avklädda 16-åringarna fick för sig att dom skulle storma scenen var 30onde sekund och dansa med killarna... aningen pinsamt. Men som sagt - det här är en småstad och tydligen finns inte "klubb- & konsert vett-och-etiketten" som en allmänbildning här. Jaja...

Så, där stor jag i mina losefit jeans och oversize t-shirt och kände mig som om jag hade hamnat på någon annans högstadie-disco. Men jag hade ändå kul, jag och Juan fjantade runt lite och skrattade åt folk. Så det var ändå en helt okej kväll, sen i efterhand kan jag väl känna att 240 kr. för att lyssna på radiomusik inte riiiiktigt känns som en värd deal. Men man ska ju ändå supporta!

Peace & Love - Göteborg äger!

Nu är föreställningarna över - både tråkigt och skönt. Nu är det sommarlov (eller något i den stilen) men jag kommer att sakna alla träningar: svetten, slitet, kroppens ständiga klagan om att jag ska ta det lugnt. Okej, kanske inte det sistnämda då. För kroppen har verkligen fått slita nu, som faaan!

Men allting gav ett bra resultat, lite över min förväntan faktiskt, så det var ju inte helt i onödan ändå. Det ända som var en stor besvikelse var att folk inte dök upp, sammanlagt blev publik-siffran under 100 pers. Och man ställer sig frågan varför, men alla vet svaret. Skapar man beef med folk kommer dom inte vilja supporta din föreställning, och jag köper det! Men det ända som gör mig besviken är ju att alla vi i gruppen inte har just den beefen. Så genom att inte dyka upp och supporta dansen blir det som en kollektiv-bestraffning för alla oss i gruppen. Men sådant är livet.

Sedan var det ändå grymt kul att så många av mina nära och kära dök upp! Det glädjer mig rakt in i hjärtat -ett stort tack och massa kärlek till alla er! Ni gjorde mina kväller maximalt lyckade! :) Så tack, tack!

Rent prestationsmässigt har jag svårt att uttrycka mig om, för jag är så himla inne i mig själv och har inte riktigt någon koll (kanske inte är så bra egentligen, men jag får jobba på det). Rent känslomässigt kändes första föreställningen bäst, jag missade inget och jag kände mig närvarande. Andra föreställningen kändes väl sådär. Jag var alldeles för ofokuserad bitvis, vilket inte tillhör vanligheten (det kan bero på att jag fick en svettdroppe rakt i ögat och det sved som fan, men man ska ju inte skylla på något.. fast jo, jag gör det lite ändå. För jag vill. Och det är min blogg. Punkt.)

Hur som helst så gick det nog ändå totalt sett lite över min förväntan, faaaast det är ju upp till bevis - när jag vågar ta en titt på inspelningen. Annars kan jag ju leva på hoppet om att det var fantastiskt! :D

(Och om det är tusen stavfel nu så är det för att jag är trött och inte orkar läsa igenom det :P)
Pusss!!

Idag har det varit en riktigt konstig dag, en sådan där dag som man inte kan riktigt avgöra om den har varit superbra eller jättedålig. Det kanske låter konstigt men så är det, jag är aningen schizofrenisk ibland - can't help it. (Hahahaha! Jag älskar när man läser igenom efteråt och inser hur dum i huvudet man är. Helt seriöst "schizofrenisk" haha. Till och med jag vet att ordet inte kan böjas så, eller jo det kan det, men inte i detta sammahang, det låter ju bara stört.)

Men hur som helst. Dagen. Först träning, alla var ju inte där så det var lite poänglöst att träna på koreografierna, så det blev lite blandad freestyle träning. Samtidigt som det var en dålig träning så var den liksom ball ändå.
Sen var det fika med mina fantastiska vänner, vilket var toppen, förutom att jag mådde konstant illa. Så good vs. bad. Then off to Kungsbacka och träna Judo. I och för sig bara positivt, förutom en aningens illamående.

Så just idag är en dag som går på snudden mellan fantastisk och mindre bra. Omöjlig att placera. Jag hatar sådana dagar för dom gör mig förvirrade. Jag vet liksom inte själv hur jag ska tänka när jag går och lägger mig. "Idag var en förvirrad dag" känns inte som ett vettigt avslut på dygnet. Men vad ska man göra?

Nu har jag gjort det som jag bara avskyr när andra folk gör - skapar problem av sådant som egentligen inte finns. Fast om jag ska vara ärlig så är det något som jag gör när jag skriver och som tur är inte i samtal. För jag behöver ju inte förpesta hela världen med mitt sätt att se på vissa saker. Utan bara ni kära personer som väljer att läsa min blogg! Kram på er allihopa för att ni är så söta :)

För övrigt så måste jag bara säga att veckan (och den veckan innan det, alltså förra) har varit totalt asgrymma. Jag har träffat massa nytt folk och expanderat ännu mera på mitt sett att tänka. A small step for men but a big sted for Johanna-Panna!

Sov gott och dröm sött! :)

Jag tjockat mig igen (jag gjorde det igår också). Det började såhär: Jag och Andrea träffades hemma hos mig och fick för oss att baka en kaka - á la extra allt. Eller snarare extra choklad (endast för tjockisar). Det var alltså en kladdkaka med chokladkross och choklad glasyr. Himmelskt god med ack så onyttigt. Min kropp skrek i protest att sluta, men handen vägrade lyda och fortsatte att forsla in kakan i munnen, jag kunde inte hjälpa det! Jag var helt chanslös!

För att undvika dessa komplikationer kanske man bör baka något mer nyttigt. Utan choklad. Socker. Smör. Florsocker. Choklad. Choklad... Men det går inte. För på just den punkten lackar min disciplin något enormt - choklad är oemotståndligt! Jag tror att choklad är guds ultimata test på hur väl vi kan lägga band på oss själva! I själva verket var det inte ett äpple Eva åt, utan en Marabou Chokladkaka som gjorde att vi människor är evigt straffade.

Så till mitt försvar är det inte så att jag har bestämt att inte motså chokladens kraft, utan det är helt enkelt något jag inte kan rå för. Det är en kraft ovanför min mänsklighet som avgör. Jag är ämnad (och lyckligt straffad) att äta choklad!

Jag har ju helt glömt av att informera om mitt Ullared besök! Jag överlevde. Rent ekonomiskt alltså. För första gången åker jag dit och köper inte alldeles för mycket - jag är stolt.
Totalt resulterade shopping rundan i följand e (med motivering):

• Påslakan - två stycken totalt 99 :- (våra som vi har förnärvarande matchar inte, fäller massa konstigt damm och är allmänt slitan. Alltså var jag tvungen att köpa nya)
• Duschdraperi - 69 :- (vårat såg för jävligt ut. Punkt.)
• 2 st. Canvas-tavlor till mannen min á 19 kr. styck. (bara för att han är en konstnär och behöver material, inte alls för att jag vill att han gör vårat hem vackrare. bara lite.)
• Två par byxor - believe it or not - med dom kostade bara 29 :- respektive 9,96 kr. För billigt för att låta bli.
• Deo & strumpor till mannen, för att han är fin och luktar gott. Nu. (hihi)
• Leggings & strumpor - behövs alltid för min tvättmaskin äter upp strumporna och hustomtarna river sönder mina leggings.
• Och en tavla med zebror på - mycket fin och kostade endast 69 :- (jag insåg dock inte fören jag kom hem att alla väggar redan är upptagna. Så för tillfället ligger den och vilar i väntan på att en plats ska uppkomma.)

Allt detta till ett värde av 474 :-. Helt supervärt! Jag är nöjd, Juan är nöjd och plånboken är glad. Det kan ju helt enkelt inte bli bättre!

Nu har vi tränat och tränat och tränat, så vi har verkligen gjirt oss förtjänta av lite ledighet innan premiären som är på torsdag kl. 19.00 (missa inte detta! Jag förväntar mig att du kommer, no excuses!) I vilket fall som helst så är ledigheten ett faktum idag och denna ska spenderas med min Mommy i Ullared!

Jag ÄLSKAR Ullared! Men vem gör inte det? Om man nu inte är en brat med alldeles för mycket pengar och för liten självkänsla kanske. Men vi övriga, lite mer normala människor - med värdighet som inte sitter i priset på våra kläder, märket på sängkläderna eller designerservisen i köksskåpet - vi älskar Ullared!

Man kan ju köpa allt där som man i vanliga fall köper hemma i stan men för halva priset. Vilket innebär att man kan spara hälften av pengarna eller köpa dubbelt så mycket! Pick on. Oftast blir väl det sistnämnda alternativet det som passar dom flesta bästa. Man åker ju ändå bara dit typ en gång om året. Om man inte är min mamma då, hon håller sig mer till 1 gång i månaden. Fast det kan ju ha att göra med att avståndet inte är så lång och att hon inte har 3 småbarn att släpa runt på i varuhuset. Jag vet, jag är ganska jobbig även om jag är 20, fast jag är ju bara 1 jobbig unge. Och troligtvis kommer jag inte att lägga mig på golvet och skrika när mamma inte vill köpa extra godis till mig, eller kleta ner mig i massa glass och samtidigt lyckas spinna in en klippigt klubba i mitt hår. Eller välta ner en hel stapel av tvättmedel bara för att jag leker kurragömma med Fritz - min låtsas kompis. Nej, troligtvis inte. Men man vet ju aldrig.

So now I'm off! :D

Dagens utflykt blev till Ikea och nu var det dags för inhandling av nytt TV-bord, eller ja, 2 TV-bord - Vi har en liten idé om hur vi ska ha det. Juan är ju en sådan fantastisk konstnär så detta utnyttjas ofta när det kommer till heminredningen. Special design it is.

Han hade faktiskt redan gjort ett bord men tyvärr så blev det förstört. Av mig. Känner mig ganska dum. Han hade lagt ner massa tid på det och så kom och förstörde det. Jag är ju lite halv slarvig (eller hel i vissas ögon) och är inte så bra på att använda underlägg till glasen osv. Om jag ska vara ärlig tror jag aldrig att vi ens hade sådana hemma när jag var liten - så som vanligt skyller jag på min barndom.

Men i vilket fall som helst så tycker ju mannen att det är roligt så han gör nog mer än gärna ett till - eller två i detta fallet. Det har jag i alla fall intalat mig själv för att dämpa min ångest om förstörelsen jag gjort...

Anyway. Ikea. 2 bord skulle köpas. Men det blev 2 bord, 3 prydnadskuddar, 2 kuddfodral och 3 matlådor. Så vad som från början skulle bli 99:- resulterade i 498 :-. Men vad hade jag förväntat mig? Jag kan inte åka till Ikea utan att komma på att "men det skulle ju vara så bra att ha" eller "Åhh.. Det skulle passa så fint in hos oss!". Så för att inte spendera bör man inte närma sig riskzonen. Och Ikea är dess epicentrum, så det är ju inte så mycket att göra åt saken - man MÅSTE. Jag kan ju gå emot allt liksom!

Nu har man precis ätit middag - klockan är 23.49 och dessvärre tillhör detta inte ovanligheterna. Om jag ska vara ärlig förstår jag faktiskt inte hur folk gör som lyckas äta middag klockan halv sju varje dag!?
Visserligen kanske deras förutsättningar är bättre än mina. Börjar man att jobba sent och inte är hemma under just "middagstid" känns det ju aningen svårt att lyckas med en "riktig middag". Men saken är den att jag inte bara kan skylla på mina arbetstider.

Idag slutade jag faktiskt i tid - var ändå hemma vid halv 7. Men ändå börjas middagslagning vid halv 11 tiden. Bara för att "jag ska bara" är en väldigt bra ursäkt till att framförskjuta saker... Men äta bör man annars dör man - i förtid. Jag tror helt enkelt att det är lätt att komma in i mönstret med sen matlagning, fast detta bör uppredas nu under sommarsemesten.

Det sägs dessutom att det "inte är bra att äta för sent på kvällen". Men om man är van vid att gå och lägga sig klockan 1-2 varje kväll borde ju 10 vara en ganska bra tid för mat - egentligen. För om man äter klockan 7 så kanske man går och lägger sig vid 10 (som vanliga människor gör med vanliga jobba) och förhållandet blir ju då lika stort, i antal timmar (jag räknade på fingrarna faktiskt och det stämmer).

För jag tror helt ärligt att min mage inte känner att klockan är 10 nu och det är alldeles för sent för att äta - "Nej! Det är för mörkt! Jag är mörkrädd, jag ser ju inte vad du stoppar i dig. Vad var det där...? NOOOOOO!" - nej, inte riktigt så.

Roast på Berns är nog ändå det roligaste svenska komiker-programmet på många år, det går till och med om parlamentet för mig! Här är inte bara folk allmänt roliga och drar skämt, utan dom gör det på andras bekostnad - precis som det ska vara! Det finns ju inget bättre att höra vad folk tycker (på riktigt) om varandra i TV.

Tänk ändå om det kunde vara så i det riktiga livet. Man ska ha "kompis-kväll" och bestämmer att ikväll ska alla säga vad dom tycker om Pelle. Så träffas man och sätter sig vid bordet och går laget runt och alla får säga precis vad dom tycker - och så lägger vi fokus på det vi verkligen INTE gillar också! Och Pelle tycker att det är en jättebra idé och sitter bara och garvar åt det alla säger om honom.

Det skulle ju minska skitsnacket än del ändå, vilket är en positiv sak. Fast å andra sidan, vad skulle folk då syssla med? Detta skulle ju innebära att 90 % av folket inte skulle ha något att prata om längre! Synd!

Men nu börjar det igen så jag ska återvända till TVn.

Peace! :D

Nyvaken och lite lätt förvirrad (jag har nämligen drömt en aningen hysterisk dröm inatt) sitter jag här med datorn i knät och filosiferar om livet - mycket djupt, indead.


Fast låt oss leva i nuet och njuta lite. Jag har ett grymt roligt jobb, en underbar pojkvän och en mysig lägenhet i Björkekärr - livet är faktiskt så bra som det kan bli (av vad jag vet då). Såå nu har jag haft en liten morgon session och är redo för att stiga upp ur sängen!

Ha en nice dag - peace!

Idag blev återigen en heldag på Möllan, men nu var det min tur att stå på scen och dansa. Baletten stod på tur. Så iförd en sjuksköterskedress (nej, inte en sådan som ni tänker) och lånade teknikskor av Madde var det bara att ta plats på scen. Det gick faktiskt helt okej, för att inte vara professionell - eller ens där i närheten. Camilla var nöjd och jag kände att det gick okej. Enligt dom som kollade var jag "jätteduktig" - men å andra sidan var många av dom mina elever och resten vet att jag är lärare så vågar dom väl inte säga något annat (fast vi kan ju låtsas att det var för att jag är en fantastisk balettdansös).

Men jag har bestämt mig för att till hösten satsa lite mer på det klassiska - eller rättare sagt, lära mig det klassiska - så Madde ska få drilla mig (och Lorina & Juan om dom håller sina löften) vilket kommer att bli toppen kul - jag är sjuk, jag vet. Men jag ser verkligen ifram emot det, äntligen ska min kropp få sträcka ut sig! Kan ju behövas så jag inte slutar som en grottmänniska på grund av all hiphop!

Igår började genrepen inför Moves terminsföreställning på Möllan och som vanligt var det fulltös-medvetslös-känsla på det hela. Men allting gick ändå relativt bra - alla mina 7 grupper var där och kunde köra igenom, dock saknades vissa men det är liksom förluster man får räkna med. Alltid någon som kommer bort, men vad ska man göra? Som tur är var ju dom minsta 10 år gamla, så jag tror (förhoppningsvis) att dom var borta av en anledning och inte för att dom hade irrat bort sig någonstans i foajén...

Men som sagt, alla fick köra igenom och det gick riktigt bra. Jag behövde inte skälla ut någon för att dom gjorde fel, vilket jag i och för sig ALDRIG skulle göra, men somliga andra gör det.. No names! Men jag är väldigt stolt över alla mina grupper, för det är nu man ser hur mycket dom har utvecklats, vilket är en sådan grym psykologisk betalning till mig! Man känner att det man gör faktiskt ger utveckling och att dom har kul (eller det verkar i alla fall så, om inte mina elever är väääldigt bra skådisar allihop) - man gör något bra! :)

Idag börjar andra-dags-repititionerna, men inga av mina grupper ska vara med idag, utan idag är det något annat som gäller. Idag är det jag som ska upp på scenen och repa baletten! Ja, vad ska man säga om det här då...? Det kan ju gå någonstans mellan halvdant och helt åt helvette. Saken är ju den att jag sammanlagt har dansat 8 lektioner balett (4 nybörjarklasser och 4 fortsättnings) i hela mitt liv och nu ska jag stå på scen och dansa 5 minuter balett - hahaha!

Men "fake it 'til you make it!" och "just smile and wave, smile and wave" är mina favorit-citat och de motton som jag lever efter - inte i livet då utan i dansen självklart (annars hade det ju varit väldigt sorgligt).

Chilla med livet! - Fred!

Jag har kommit in i en ond cirkel nu - inte alls bra! Jag har börjat med att skjuta upp på saker vilket inte alls är typiskt mig. Jag brukar ändå vara väldigt punktlig med att göra saker när jag har bestämt mig för det, det kanske kan diffa på några timmar eller max en dag. Men nu på senare verkar jag totalt tappat disciplinen över mig själv: jag skjuter upp saker typ en vecka! Det är mest städning, tvättning och diskning som känner av min odisciplinerade tillvaro, men det är inte bra. För det första för att jag stör mig på det själv! Jag hatar när det är dammigt hemma! Så jag får små ryck och städar, men jag lixom ger upp efter tio minuter och tänker "jag gör resten imorn". Och så håller det lixom på.

Och nu börjar det bli lite kris för jag har inga rena strumpor!!! Det är ett måste för en lyckad dag... Finns ju inget värre än att ta av sig skorna och känna odören kittla än i näsborrarna - för nej, mina fötter luktar inte hallon, tyvärr. Det skulle verkligen underlätta om dom gjorde det...

Så nu står alltså på schemat:
Storstädning - för det ser förjävligt ut! (och jag kan inte ens skylla på att vi har djur eller barn eller något annat nedskräpande! det är liksom bara mitt & Juans fel. Mest hans - man måste alltid skylla på någon :P. Okej, det kanske är jag mest.)
Tvättning - bara för att det kanske är kul att vara lite fräsh också, ibland. Bara för att man går i träningskläder 80 % av sitt vakna tillstånd betyder det inte att man vill lukta äckligt. En mycket stor feltolkning!

Men nu ska jag sova. Lite disciplin får det allt vara!

Nu är det maj och solen skiner, emellanåt i alla fall - och äntligen är det lite vår. Så nu packas alla vintejackor ner och vi säger adjö för tillfället till mössan och vantarna - jag älskar dom, men ändå en sådan lättnad!

Mitt i allt detta vårrus dyker vännerna upp. För när sommar närmare sig här i Sverige vågar sig folket hem igen. Så idag hade jag en liten hemma-date med Ebba! Har inte träffat henne på ett halvår nu, men ändå känns det som om det var igår. Inte för att jag inte tänker på henne eller har saknat henne (för det har jag gjort!) när hon har varit borta. Det är bara det att när man är vänner så spelar det ingen roll hur lång tid det går. Man tar liksom upp tråden som man var på sist! Det tycker jag är så himla skönt med mina vänner.

Och nu kommer min andra mupp till kompis hem - hon har dock bara varit borta en vecka, fast innan den veckan var hon också borta i typ ett halvår. Ja, och hon var hemma typ 2 veckor och drog igen... nu blev det krångligt men i alla fall - Natti är hemma.

Så med våren kommer alla underbara ting på samma gång - värmen & vänskapen (mycket poetiskt, but i like). Och ju varmare det blir desto fler kommer tillbaka till Göteborg! Wiiiiee!

Jag tycker att det är superkul att träffa allihopa och man har ju så himla mycket att prata om - vilket vi i vanliga fall också har, så det blir snudd på överbelastning i konversationerna. Men även om det är kul att ha dom hemma så gillar jag när dom inte är här. Inte för att jag inte vill vara med dom, utan för att jag vill att dom ska göra precis det dom känner för. Vara där dom vill och göra det som får dom att må bra. Precis som jag gör det jag mår bra av! :D

Att stötta varandra i sina olika beslut och ändå finnas där - även om det är på andra sidan jorden - det är riktig vänskap!

Daaaamn - some deep shit here. From my heart! :)

Top Model äger!!! Det är verkligen en serie som innehåller allt man vill se:

• Dramaqueens som är totalt urflippade
• Brudar som är totalt nollade i huvudet
• Och grymma bilder, älskar photoshotsen!

Jag tror helt seriöst att jag har sett alla säsonger som sänts. Just för tillfället är jag lite slapp och är bara på säsong 13, men jag jobbar på det. Men det jag gillar med just denna säsong är att den är för "modeller under 173 cm". Det är ju en jättefin sak att göra, för vi korta människor är ju också fina, men tyvärr - världen vill ha långa ben, så det är bara en liten idyll som Tyra vill skapa. Vilket är fint, men jag tror inte att det kommer att hålla. Tycker lite synd om tjejerna just därför, eftersom dom flesta tror att dom kommer att slå igenom efter programmet.

Men detta avsnitt är ändå grymt . Jabbawockez & Benny Ninja i samma avsnitt - kan inte bli bättre. Och nu ska dom söta små tjejerna göra egna danser att visa upp! :D haha! Helt underbart! :)

Det var många härliga moments igår och jag måste bara uppmärksamma några som fick jag att nästan dö av skratt (risken finns att ni gör det också, eller så blir det inte lika kul när man skriver det som det var Live).

Jag har redan nämnt den om "dumma norrmän" innan, med spårvagnen som inte gick. Asså, jag skojar inte - det stog en stor skylt mitt framför näsan på oss där det stod (jag drar det på svenska) "På grund av demonstrationer och andra 1 maj arrangemang kommer linje 11, 13 & 17 att vara inställda mellan klockan 12.00 - 15.00". Klockan var 13.00 när vi stod där och vi skulle ta linje 17. Men ingen verkade ha lagt märke till den (dom borde nog införa en kurs som heter "att läsa skyltar") för det var inte bara vi, utan typ 30 pers till som stod och väntade. Och jag misstänker faktiskt att det inte var 30 st. dyslektiker... men för norrmännens skull kan man ju hoppas.

Sen den andra bästa på kvällen var när eventet hade dragigt igång. Dom hade bjudit in en grupp som vann "Norske Talent" förra året och dom heter Quick. Asnice faktiskt. Men nu kommer ju den bästa biten: Hosten tar upp micken efter deras uppträdande och säger "yeah, this guys are real hiphop cause they do what love, even though people disrespect them and say that they are not true to the culture. But hiphop is about doing what u love. And these guys fight for there style even though dancers bullshit talks them all the time..." osv. han fortsatte mer och mer på detta ämne. Sen gav han micken till en i killarna och frågade "how is it to do this even though people say that what you do isn't Hiphop and that you are fake?" var på killens svar blir "Ehrm...? I've never heard that people disrespects us before...". Ja, nu vet dom - och resten av dansvärlden - om det i alla fall.

Så det fanns många roliga stunder i detta event. Jag måste också få säga att detta var en av dom första gångerna som jag har tyckt det var riktigt kul att se Breakingen också. Standarden var hög och folk gav verkligen allt! Så jävla kul att se :)

Ja, jag gjorde ett litet fint inlägg innan om tävlingen. Jag behövde avreagera mig lite så det blev ju kanske inte så mycket fakta, utan mer mina åsikter.

Men kvällen var ändå bra. Som alltid är ju självklart typ 1 timmes försening, vilket var väldigt tur för oss med tanke på att våran buss var typ en timme sen ("Go by bus - alltid punktliga"... just det). PÅ stationen mötte Marvin oss och tog oss till Storsalen (dock efter att vi hade stått på en spårvagnshållplats i 15 minuter och väntat på den och jag frågade honom om det skylten som stod där. "Står det inte något om att den inte ska gå idag...? asså min norska är ju inte perfekt, meeen...". Och så va det tydligen. Ja, norskar.) Så vi tog tunnelbanan.

Väl framme var det Pre-selection för House & Break - helt okej ändå, men som sagt så gick jag ju inte vidare. Efter det blev det flumm och spex med Andreas och Victor, ingen lugn - eller normal - stund ever. Men det va kul att träffas! :D

Sen var det dax för huvudtävlingen och många körde asbra, bland andra Juan, som knäckte som fan. Men han åkte tyvärr ut i kvartsfinalen. Andreas och Victor körde grymt också och Andreas kom till final och fick möta Mathias. Grymt battle och Mathias vann.

Men dagen var ändå bra.. Lite stressig och mycket känslor. Nu är vi hemma hos Marlene och Lois och ska slagga här! :)

Peace <3

Jag älskar att dansa. Så är det bara, men vissa saker i den här världen klarar jag bara inte av. Och det är allt bullshit som existerar här. Allting handlar om politik.

Dagens utmärkelse går till Talk is Cheap. Feta dansare, verkligen, jag lovar. Men.
När kunde du gå vidare i ett housebattle genom att "wacka" igenom hela ditt solo? Och när kunde du gå vidare utan att ha någon stil överhuvudtaget. När handlade det om trix istället för dans? Klart att man ska kombinera det man har och göra något av det. Men för att gå vidare i ett housebattle ska man kanske ta i alla fall ett steg som påminner om house. Min åsikt, och jag står för det.

Jag var väldigt nära på att totalt ge upp idag. Okej, jag vet att jag inte gjorde en fantastisk pre-selection, men det var långt ifrån dåligt. Men jag är svensk. Och ja, sanningen är att det är inte synd om mig. Jag har ingen tuff bakgrund. Så det är bara att kämpa vidare. Men Juan övertalade mig att ge det en sista chans och träna hårt som fan, går det inte då, då kan det vara. Men en sista ansträngning ska jag göra.

Och min man! Sååå grymt han körde idag. Han förtjänar vinsten. Okej, jag kanske är partisk när jag säger så, men det är ju ändå alla andra i den här världen så det är väl lika bra att anpassa sig till resten.

Och lite senare (eller imorn) kommer en update om allt roligt som har hänt!

Peace!