Idag fick jag äran att vara personal-shopper åt min kära vän Erik, vilket han verkligen var i behov av, no offense: men han har varit gothare, ni kan ju föreställa er hans garderob. "Dark and troubled" som ska övergå till "normal and happier", det krävs en hel del för det. Hur som helst så var det verkligen ett bra sätt att spendera dagen - jag får välja, men jag slipper att betala. Det kan ju inte bli bättre (eller jo, om jag hade obegränsat med pengar och kunde köpa vad jag ville, men det är ju totalt orealistiskt, så ja). Och sjukt effektiv var jag också (vilket kan ha å göra med att Erik inte velar lika mycket som jag gör när jag ska köpa något - "ska jag...? Nää... Joo! Njaa... Hmm... Okej... huh?"), jag bara langade upp snygga plagg till bra priser. Vi hann till och med fynda i massa olika affärer: Weekday, T12, Solo, Intersport (tro't eller ej), Shelta, HM och Carlings. Självklart var ju inte aaallt till honom, några inköp blev det ju allt för mig.

Men nu är jag färdig-shoppade för i år. Puuuh! Känner att jag får ta och lugna mig lite, jag måste ju spara pengarna till New York & Chile. Jag vill så gääärna kunna göra båda två sakerna. Dock har det börjat bildas en liten klump i magen av tanken på att vara utan Juan och Morris i 3 månader. Jag kommer bli helt tokig i huvudet... Vilket jag kanske redan är, men en gnutta mer.

Nu ska jag dra mig tillbaka och krypa ner i sängen med mina pojkar (ja, Morris sover under täcket). Och så vill jag bara säga att min man är fantastisk och han är supersnygg i sitt hår :D Massa kärlek!

Peace!

Värd att se:

http://www.youtube.com/watch?v=glM_ypzKwto&feature=player_embedded

Jag har tänkt på en sak som jag då självklart måste skriva: när man skriver på internet till varandra kan det ju inte gå på annat vis än rakt åt helvette. Alltså när jag skriver då. För dom som känner mig vet hur mitt språk är: en aningen oseriöst med en stor släng av sarkasm och ironi, med en kaxig underton på det mesta (om jag inte pratar deep talk, vilket inte händer så ofta... eller...? jaja, anyway...)

Detta språk funkar alldeles utmärkt det riktiga livet (alltså det utanför datorn, för er som inte förstod att det är det så kallade "livet") eller när man skriver mer utförligt (som här där jag kan göra lite fina slag av vad jag egentligen menar). Men det är ju inte precis något man gör i en chat på Facebook... - "egentligen så menade jag inte det jag skrev, utan tvärtom typ, bara så du vet". Så hur som helst så uppstår det ju en del problem när man ska skriva som man talar, eller snarare tänker.

Dock insåg jag inte detta förens nu, på riktigt, när jag själv blev utsatt för sarkasm utan att haja det. Min tanke gick till "öööh, hon måste tro att jag är efterbliven som inte förstod det där". Men sen kom jag på - hur fan ska man veta hur det är meningen att det ska "låta". Om jag skriver: "Fan va ful du är" så kan jag ju mena minst 10 olika saker med det. Och bara för att jag vet vad jag menar innebär det ju inte att alla andra vet. Någon kanske tror att jag menar att dom rent ut av ser ut som stryk, men det jag egentligen menade var att sättet personen betedde sig på var "fult" (OBS! detta uttryck bör undvikas i skrift med folk som har en låg självkänsla). Jag tror, att utan chat-språk, skulle vi ha fred på jorden. Ish...

Fast en sak som är aaaasbra med chat-skriv är "ordet/meningen": "Hahahaha" - som att man skrattar, men egentligen behöver man inte ens göra det. Man kan sitta helt urgråten och iskall och ändå tror folk att man sitter och asgarvar... Väääärt.

Hur som helst, nu ska jag sova.

Nu har julen äntligen över. Puuuh! Dax att andas ut och börja äta riktig mat igen! Meee likie mucho!
Dock så har vi övergått ifrån jul-hysteri till mellandags-hysteri. Det ända som är bättre med just denna fasen är att man faktiskt kan undvika den genom att stanna hemma. Fast det är inte det lättaste när man ser priserna sjunka på fina kläder. Så lite shopping har det allt blivit och imorn blir det lite till. Sen får det vara nog!

Hur som helst så tänkte jag lägga upp lite fina bilder här från min nya kamera (som jag fick av min fantastiska man: 

Nu är det inte långt kvar till julhysterin är avklarad. Bara ett hav av sill, kalle anka, barrig julgran, sju ton julklappspapper och två dagar kvar innan allt är över. Det ska bli så skönt. Men ärligt talat så ser jag faktiskt fram emot julafton en aning i år. Vi ska vara hemma hos papput och fira. Litet, enkelt - på svenska: lagom. Och lagom är alltid bäst! :) Dock blir det två jul-firande i år och lite oproffsigt har jag lagt dom på två dagar. Så att jul blir lite extra utdraget... Jaja... men det kan nog faktiskt bli rätt mysigt - med rätt inställning! :)

Imorgon ska det göras en vända på stan för att komplettera julklappsinköpet. Precis lagom tid - det är ju ialla fall inte samma dag som dom ska öppnas ändå.

Nu ska jag ta och mysa ner mig själv i sängen med voffsingen och mannen och bara njuta av ledigheten! Om nu min man kan sluta retas med Morris. Just nu så skoj-bråkar dom. Han håller på att lära honom kommandot "ska vi slåss?" - vilket säger allt. Jag säger bara stackars dom som försöker tjafsa med våra barn sen i framtiden. Dom kommer bara: "Haaaaayyyaaa - whaaataaa" (crane-style) och göra mos av dom. Ingen sätter sig på en Willberg-Fuenzalida, no you doooon't!

Peace out!

Först och främst vill jag tacka alla som kom på invigningen och prova-på-dagen av Andrianas Danshus som var igår! :) Tack för sköna klasser och härlig stämning!

Sedan vill jag bara klaga över att jag missade århundradets audtion i Stockholm. Nick Bass är koreograf, behöver jag säga mer? I think not. Grattis till alla er som lyckades ta er dit och fick uppleva detta! Hoppas det gick bra för några Göteborgare också. Vi kan behöva lite mer folk som representar :)

Och sen vill jag bara säga hur jag absolut inte kan förstå hur man kan med att sätta sig och skriva ett mail till sin gamla arbetsplats och klaga över personalen! Skriva om hur dom inte kan sitt jobb och hur man själv är så jävla mycket bättre. Speciellt när man trodde att det fanns någon vänskap. Men ack så fel man kan ha. Back-stabbing all in - men det underlättare ju att skilja agnarna ifrån vetet när det kommer till vilka man ska orka bry sig om. Så tack så mycket för att du har bevisat att du inte är värd min tid. Så detta inlägg var den sista av min energi som jag kommer att lägga på dig. Punkt.

Nu ska jag fixa hem The Sims 3 och sätta mig och nörda lite! :) Peace!

Idag är en sån där dag som man inte riktigt vet hur man mår. Eller i alla fall inte jag då. Jag är seg, lite sjuk, men ändå ganska glad fast jag har ont i magen. Idag är helt enkelt en dag som är svårdefinierad och en aning förvirrande, en dag som jag om en vecka kommer ha totalt glömt bort. Lite tragiskt när man tänker så. Tänk ändå hur många dagar som man spenderar levande, fullt frisk, vardagligt, som man bara tar för givet. Det är faktiskt ganska otacksamt... Jag tror att man överlag är ganska otacksam.

Till exempel jag då. Jag går på en skola som jag inte betalar ett öre för, utan det är någon annan - alltså staten, med våra skattepengar, så indirekt så betalar jag ju - som betalar för att jag ska bli smartare. Jag har ett fantastiskt roligt jobb med massa roliga elever, men ändå ska man klaga över att det är jobbigt att arbeta. Som om att det skulle vara så mycket bättre om man slapp. Men va fan, att få allting serverat skulle nog också bli långtråkigt, för som sagt, vi är OTACKSAMMA!

Självklart säger jag inte att alla är det, men dom flesta. Medans folk krigar runt om i världen, lever i fullkomlig skräck och misär, deras ledare tappar kontrollen över befolkningen och allt är kaos, så bråkar två politiker här i Sverige om vi ska satsa 3 miljarder på vägar eller på skolan. Som om det vore det största problemet i världen. Som om att det vore ett katastrofalt problem att vi inte kan göra båda två, för att vi har inte råd. Vi har bara BNP på över 3000 miljarder kronor. Jävligt synd är det.

JAG kan med att klaga på att det är jobbigt att åka till skolan för det är så jävla kallt ute. Ja, och även om jag nu skriver detta och uppmärksammar er om att jag är fullt medveten hur det ser ut, så kommer jag att forsätta klaga. För det är det vi svenskar gör.

Lite bittert inlägg kanske. Men jag är trött på att vi skapar problem av saker som egentligen inte är det. Lite mer harmoni här och en större hjälpande hand till de som verkligen behöver det skulle nog vara en bra idé!

Tack för mig, nu ska jag åter gå till att slappa och kolla på MTV innan jag drar till skolan! Peace!