Det finns en sak som jag har väldigt svårt för (ja, det finns många, i know!) och det är det här med att vara och göra som alla andra, speciellt på internet. Typ som det här med att skriva stort och tydligt om alla sina vänner och hur viktiga dom är i ens liv. Mina vänner är väääldigt viktiga men jag känner inte att jag behöver skriva det 24-7 på min FB-status för att dom ska förstå det. Dom som är mina riktiga vänner vet precis hur jag känner för dom, för även om jag kan verka som en hård människa ibland så visar jag kärlek till dom som jag tycker förtjänar det.

Men ibland önskar jag att jag kunde göra som alla andra gör. Kanske länka till en låt på youtube som betyder något för mig, men jag kan inte. Jag vill, men jag kan inte. Det känns som om jag lämnar ut mig själv, öppnar mig inför hela världen. Som om alla kan se rakt in i mina tankar och ta ställning till hur jag tänker. Jag vill inte det men samtidigt vill jag dela med mig ibland.

Jag tror att mitt problem är att jag inte vill bli dömd eller placerad i ett fack. "Hon är en sån som gör så för att hon är arg"... "Hon är en sån som skriver sådär för att hon mår dåligt". Ibland vill jag att folk ska veta, men inte hela världen! Jag är hellre en annan på Facebook än den riktiga Johanna jag är när man träffar mig för att undvika detta.

Vill man veta vem jag är på riktigt ska man inte kolla min sida på Facebook. Man tar upp telefonen, slår en signal och bestämmer en träff. För den man ser på internet, den är inte jag utan bara den lilla delen av mig själv som jag väljer att visa. Och jag är mer än så ska ni veta!