Har man inga barn (än) att vara stolt över så får man hitta någon annan, och jag är stolt över min kära pojkvän (soon to be man). Utöver all den träning han har i veckan, vilket är typ lika mycket som jag (ca. 20 timmar i veckan, dansträning, klasser & judo) så har han också börjat springa nu! Vilket jag inte fattar hur man gör, varken min kropp eller mitt syke är byggd för sån typ av träning, jag dör efter typ 1 kilometer (det är ju så jävla tråkigt!)
Men han är så duktig så. Idag gick han ut och sprang lite över 3 kilometer och detta på en dryg kvart. Och nu är han inte äns i löparform! Jag är verkligen totalt fascinerad & mycket stolt!