Just den låten sitter på min hjärna just nu, men inte bara för att jag lyssnade på den idag utan för att jag känner mig helt lost utan Juan. Han är ju i Oslo nu och det är första gången sen vi blev tillsammans som någon av oss åker iväg utan den andra, så det är ett stort steg.
Ni kanske tycker att det låter jättelöjligt och det kanske det är också, men jag saknar honom så himla mycket. Men det är inte så att det är första gången vi sover utan varandra, för det har ändå hänt ett antal gånger, men det är bara känslan av att han inte finns tillgänglig. Att om jag behöver gråta så finns inte hans axel i närheten. Om jag behöver en värmande smekning kan han inte nå mig. När jag ska sova så finns det ingen där som håller om mig... Och allt detta är något som jag vill ha, något som jag behöver för att känna mig 100 % bra, För utan honom känner jag mig inte hel.

Det är vid sådana här tillfällen man känner hur stark kärleken verkligen är... Och hur mycket jag är beroende av just honom. Att han är mitt ända val i livet, att han är rätt för mig. För mig finns det bara en och jag kommer att göra allt för att behålla honom - så länge han vill, såklart.

Men nu är det nog dax för mig att försöka sova lite, sömn underlättar så himla mycket, så jag flyr nu. Och inväntar morgonen för då kommer kärleken tillbaka igen.

Jag vet, väldigt djupt inlägg, påminner lite mer om min dagbok, men jag behövde det här just nu! Tack för mig!