Det finns bra dagar och det finns dåliga dagar. Alla människor har dom och jag är inget undantag. Men denna dagen har nog tagit priset som årets sämsta dag (i alla fall top 10). Varför tänker jag dock inte tala om, det är endast för min egna dagbok att veta.
Men mitt i allt detta negaiva hände något som fick mig att le.

Jag var på väg till mina klasser på Move när jag möttes av en gammal tant. Jag såg hur hon sökte min blick och självklart log jag åt henne (som alla väluppfostrade människor gör när man möter en gamling på 80 bast som ser ut att ha en foten i graven). Så hon stannade på mig på vägen och la handen på min axel och sa:
"unga flicka, äter du godis?" Självklart svarar man ja, även om jag försöker dra ner lite på det. Och då sa hon
"det är så att jag alltid brukar ge bort lite när jag ser något barn, men nu fanns det ingen i närheten, så jag tänkte att du söta unga dam kanske ville ha?" Vad ska man säga (instinktivt så hör man ju mammas röst i bakhuvudet "man ska inte ta emot godis från främlingar) men jag tänkte sen: jag är inte 5 år längre och jag behöver ju inte äta upp det. Så jag tackade så mycket och gick därifrån med en chokladbit rikare och en leende på läpparna som höll resten av dagen ut.

Tänk att just denna dagen när jag verkligen behövde något för att bli uppmuntrad. Jag tror att hon var en ängel, på sitt sista mission då...