Jag undrar lite vad som hände med hösten...? Jag känner mig som en förvirrad iller utan något grepp om min verklighet. Typ. Det känns som om det var igår som jag dansade runt i en GB-clown-dräkt och klagade över hur fruktansvärt varmt det var! Och idag är det så jäkla kallt att min näsa och mina är helt djupfrysta efter en promenad med Morris. Vad hände egentligen? Och idag är det sista dagen med mina roliga, fantastiska elever, för nu är terminen slut! Va?! Vi började ju förra veckan?

Man borde verkligen ta vara på dagarna lite mer. För jag är bara 20 år och redan nu känns det som om jag står i en brant lutad nedförsbacke och att jag kan inte riktigt stanna. Mitt liv bara springer förbi mig. Och dom säger ju att backen blir brantare med åren... OMG! Jag kommer att vakna upp med 2 barn och 10 barnbarn springandes runt i ett hus på landet i övermorgon om jag inte börjar chilla! Sluta stressa och andas in dagen. Jag tror faktiskt att det ska bli mitt nyårs löfte - Carpe diem (shit, vilken klyscha, men wtf, den e bra)!

Men nu ska jag ägna några timmar åt studier och sedan är det dax att jobba, och som en avslutning på dagen ska jag och Andrea dra på Akatsuki's jam i Angered. Så denna dagen kommer också att springa iväg. Men det var ju mitt nyårslöfte. Så jag kan fortsätta springa i en månad till innan jag börjar chilla igen! :)

Peace!