Vi försökte i alla fall...
Vi packade väskorna, drog till bussterminalen på morgonen och på plats bokade vi våra biljetter till sommarstaden. Chilenare är bra på väldigt många sätt, men en liten nackdel som alla har gemensamt är "tidsoptimism", denna sjukdom... Detta gällde självklart också den trevliga mannen som bokade våra bussbiljetter. Han ansåg att det inte var några som helst problem att boka in oss på "nästa avgående buss" som skulle gå från andra sidan terminalen om ca. 4 minuter. Och för två förvirrade turister som oss skulle det ju verkligen inte vara några problem att hinna!? Efter att ha sprungit runt hela stationen (inklusive dom ställerna man tydligen inte fick springa på, typ bussvägen) kom vi i alla fall fram till hållplats 13 och hann precis med bussen.
Två timmar senare var vi framme i Valparaiso och bestämde oss för att chansa och gå mot hostellet. Efter att ha frågat minst 4 personer, var av en trevlig polis och en mindre trevlig man som gav svaret "är du blind eller?" kom vi fram till vårat mysiga hostel. Vi dumpade bagaget och drog ner mot hamnen. Där satte vi oss och chillade en stund, gick och åt en liten matbit på ett café och sedan tog vi en liten båttur som visade hela Valparaiso & Viña del mar.
Efter att ha rest så mycket under dagen bestämde vi att det fick vara allt för idag så skulle vi ta resten - Nerudas hus, graffiti-konsten, museumen & stranden - dom andra två dagarna. Tyvärr så blev det aldrig av...
Nu var det Juans tur att bli sjuk. Tydligen så hade jag smittat honom. Så dag 2 blev vi liggande inne och kollade på diverse olika krimial- & komediserier och dag 3 ville Juan åka hem så snart som möjligt. Så vi gav oss av från vårat äventyr med endast ett kort som minne.
Men men, vi försökte i alla fall! Och vi ger inte upp än :D
Sån himla otur men det kan ju bara bli bättre:-)
