"Chile är ett Ideal: Lång(t) och smal(t)!"

Santiago är verkligen ett praktiskt ställe att vara på.
1. Storstaden har ett enormt centrum med oändliga shoppingmöjligheter, det klagar vi inte på!
2. Bara 1,5 timme med buss åt ena hållet ligger havet med milslånga stränder: mjau!
3. 2 timmar åt andra hållet ligger et av världens bästa skidorter: me like!
4. Ca. 6 timmar med buss (om man har tur) ligger Argentina! Ännu ett exotiskt land, aldrig fel.

Så bara några timmar bort och för ca. 150 kr. kommer du över till grannlandet Argentina där det väntar nya äventyr. Jag och Juan bestämde oss för att vi skulle ta en liten tripp dit, men bara över en natt.
Så vi packade väskorna (två små ryggsäckar med det mest nödvändiga) och begav oss iväg på kvällen för att ta en nattbuss. Allting gick ganska smidigt och det tog inte så mycket längre tid än det skulle göra. (Som jag har nämt tidigare är ju Chilenare tidsoptimister och det gäller även ankomsttider, så om det står 6 timmar kan man räkna med 8 osv.)

Men som sagt så åkte vi på kvällen och kom fram klockan 5.30 på morgonen i Mendoza. Självklart var ingenting öppet så vi la oss på varsin bänk med väskorna som kuddar och sussade lite. (Eller jag sova ashårt och Juan, min smarta man, höll sig vaken så vi inte skulle bli rånade). Efter att ha spenderat nästan 2 timmar på bussterminalen bestämde vi oss för att börja röra oss in till stan. Det var bara ett litet problem, vi hade ingen aning om vilket håll det låg åt (och Juan va lite trött så han hade ingen lust att snacka me någon och jag insåg att även om jag visste hur jag skulle fråga så hade jag varit för trött för att ta en vägbeskrivning på spanska) så vi chansade helt enkelt och bara gick åt ett håll som kändes bra, och som också visade sig vara rätt. Så vi kom in till stan, käkade lite fukost, växlade lite pengar och fick ett tips om ett hostell som var bra. Men vi insåg snabbt att Mendoza var en riktig turistort för det låg hotell nästan överallt, så vi gjorde en uppgradering. Vi hittade ett jättemysigt Hotell och checkade in direkt. Allting var jättebra förutom 1 sak: Hissen (där får man för att man är lat, men jag lever på filosofin att jag rör på mig så mycket i övrigt att jag får lov att ta hissen om det finns en). Men som sagt, hissen. Jag tror att det måste ha varit en jälvigt stressig Argentinare som konstruerade den. Dörrarna hetts-stängdes och den gick så snabbt så det kittlades i magen. Å så slutet. Stötdämpare: icke. Det var som så att när du åkte neråt och hissen stannade vek sig knäna och när du åkte upp och den stannade kändes det som om du skulle tryckas upp i taket. Fatta chocken första gången!


Älsklingen är lite trött!



Badar på hotellet!
(Jag hade lite problem att stå still så bilden blev kanske inte helt perkekt...)

Mendoza
i sig var en väldigt mysig stad, inte stressig alls som Santiago. (Ni som klagar på Stockholm: kom inte till Santiago! Risken finns att sinnessjuka uppstår...) Jag gillar storstadspulsen, men det var ändå väldigt skönt att åka iväg. Staden hade massa mysiga restauranger och vi lyxade till det lite båda dagarna och beställde precis det vi ville ha. Men tyvärr så är Argentinare ganska tråkiga för dom anser det vara viktigt med sömn - jag älskar att sova, men det finns ju gränser. Affärerna öppnade klockan 10 (typ, dom hade inte satt några tider, jag antar att det är för att dom ska kunna komma lite när dom vill utan att få dåligt samvete), sen så stängde dom halv 1 och öppnade inte fören klockan 5, för då skulle dom ha siesta! Seriöst, 4,5 timme, snacka om lååång lunch/sova middag. Och det var inte så att hade öppet så länge på kvällen sen, för dom stängde redan klockan 20.30. Jag är förundrad över hur affärerna går runt för folk där borta...



Lika töntar leka bäst!
Jag och Juan fjantar lite på ett mysigt café :)



På en jättemysig restaurang :)

Men vi bestämde oss ialla fall att en natt räckte för oss. Så vi åkte hem med bussen dagen efter. Vi valde då att ta en som gick på dagen för att resan i sig är värd att se: man åker serpentinvägar över bergen, rätt nice faktiskt. Men vid gränsen så insåg vi att vi hade valt fel buss. Tydligen så är Argentinare och Chilenare inte så bra vänner och dom har väldigt mycket regler. En banan kan bli jävligt dyr om du har glömt att du har en i väskan för dom har bestämt att frukt, trä, blommor och lite mer saker inte får fraktas hur som helst mellan länder. Så att smuggla äpplen kan bli dyrare än du trott, du kan få böta nästan 100.000 svenska kronor! Inte bara det att du inte får ta in vad som helst, bara för att kom in/ut ur länderna är det en hel dokumenthög som ska fyllas i. Tyvärr så var det en tjej som hade misslyckats med något av detta, jag vet inte om det var bananer eller om det var förfalskade papper, det var svårt att urskilja vad som var teorier och vad som var fakta. I vilket fall som helst fick vi vänta på gränsen i nästan 2 timmar bara för att polisen skulle komma och förhöra henne. Och sen så visade det sig att hon var oskyldig! Om man nu ska vänta så länge så hoppas man ändå (inget mot den stackars tjejen) att det är något vikigt... Men nej då. Dom är bara allmänt paranoida!


Men efter 8,5 timme var vi hemma i Santiago igen, tillbaka till känd mark och vi traskade direkt till bussen och åkte hem, tillbaka till vårat lilla Getto där vi känner oss som hemma! :)

(Min kamera har för tillfället krashat totalt, så bilderna får vänta lite...)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0