Nu är det ett faktum: Smekmånaden på Åsa är officiellt över! Verkligheten börjar komma i kapp oss och verkligheten är den att vi lever i en bubbla. En bubbla som består av 70 personer där ingens bekymmer går förbi obemärkta. Man vet allt, man känner allt och man ser lite mer än man kanske borde. Allting här på Åsa blir så mycket större än vad det skulle ha blivit hemma. Här kan man inte fly undan sina problem utan det enda man kan göra är att ta itu med dom. Detta är definitivt som Big Brother, minus kamerorna då.

Även om det är såhär konstigt så skulle jag inte vilja byta mitt liv mot något annat just nu. Jag har funnit vänner som jag vill behålla resten av livet, jag får ägna mig helt och hållet åt det som får mig att må som bäst OCH jag finner hela tiden sidor hos mig själv som jag tidigare inte kunnat definiera - och då har vi bara varit här i knappt två månader! Jag kan ju bara förställa mig hur bra jag kommer att känna mig själv när jag åker härifrån...

Idag tog jag och Elin ett litet steg ut ur bubblan för att andas ut. Vi tog bussen in till Katrineholm och "gjorde stan". Vi åt lunch, vi fikade, vi shoppade och hann till och med en liten photosession! Jag är så himla glad att jag har henne (och Elmaze, henne får vi inte glömma, men hon är hemma i Borås nu).