Så var man tillbaka. Livet flyter på som vanligt, fast ändå inte. För ingenting är ju egentligen "vanligt" just nu. Men det kommer att bli det så småning om. Crazy deep shit going on... Hur som helst så känns det bra nu, för jag har liksom accepterat att det inte alltid är fantastiskt utan att det får vara bara okej ibland. Varför stressa upp sig över att det inte är perfekt? Man kan faktiskt leva ändå och dessutom kommer man uppskatta det där perfekta lite mer när man har levt ett tag med "bara okej". Det är så jag ser på det hela just nu.

Nu kommer jag antagligen bli lite mobbad av missa människor för det här inlägget, men då säger jag till er redan nu: läs inte min blogg då! :P Haha. Det är inte enklare än så.

Dags att sova för mig. Jag återkommer så fort jag har något nämnvärt att skriva.

Nu är jag hemma igen. Egentligen kom jag "hem" i lördags, alltså Göteborg, men jag har sovit hos Andrea i två nätter. Idag har vi dock flyttat vårat kollektiv till min lägenhet, så nu är jag hemma på riktigt! :)

Det har varit en mycket innehållsrik vecka. Först Stockholm en dag sen några dagar på Öland med GB-jobbet sen tillbaka till Stockholm för att gå på det feeetaste jammet på länge och sen var det hemgång på lördagen. Man kan helt enkelt säga att veckan har varit fantastisk, den har liksom innehållit lite av allt som man gillar mest!

Så kan det vara. Nu ska jag kolla klart på CSI och sen krypa ner i sängen med mina två roomies - Andrea och Morris! Favoriterna helt enkelt! :)

Ja, cirka 10 minuter efter att ha postat mitt förra inlägg ändrade jag mig och det blev utgång. Efter lite överläggning med Juan om hur vi skulle göra med legitimations-biten så kände jag att det var ju faktiskt ändå lördag och mina vänner spelade på Lust. Klart jag skulle gå!

Så jag slängde på mig lite kläder (det har nog aldrig gått så fort för mig att bestämma mig för vad jag skulle ha på mig!) och drog in till stan med nästa spårvagn. Jag kom dit vid halv 2 och vi dansade till 3. Heeeelt perfekt! Både Franky och K-sun spelade nice under kvällen vilket ledde till att jag bara konsumerade Cola i baren. Min plånbok va nöjd, jag var nöjd, men barkillen mindre nöjd, hans första fråga när jag beställde en Cola var "med Jack daniels i?". Mitt svar "Nej" såg inte ut att passa honom i smaken... Men men, man kan inte vara alla till lags jämt.

Denna dagen ska gå i andan "tvätt". Kanske lite mindre kul men jag är glad ändå! :) Dessutom måste väskan packas om inför resan Göteborg-Stockholm-Öland-Stockholm-Göteborg, vilket måste göras med omsorg och tanke!

Efter att min fantastiska vän (ja, jag vet vad jag skrev i mitt tidigare inlägg, men det här är inte samma sak) Anna kört mig hela vägen hem till mitt område, är jag äntligen hemma igen! Det var som om jag kunde dra en suck av lättnad när jag dumpade mina saker i den tomma hallen - skönt!

Jag hade tänkt att gå ut ikväll, Franky spelar på Lust, men jag tror inte jag vågar chansa på att dom släpper in mig på en utgången legitimation. Så det verkar som att denna lördags kvällen spenderas hemma med en kopp te.

Mitt nya Visa-kort har kommit idag (Yay!), fast det är dock aningen mer ekonomiskt att inte ha något kort. Och samtidigt på ute på landet där det inte finns något att köpa. Så denna veckan har blivit väääldigt billig. Helt perfekt helt enkelt. Det var lite som rehab för både själen och plånboken! :)

Men nu ska jag återgå till mitt mysande, jag kommer med en update när jag har något på hjärtat nästa gång! Det kan vara om 5 minuter eller om 5 månader. Ingen som vet helt enkelt!

Peace!

Det finns en sak som jag har väldigt svårt för (ja, det finns många, i know!) och det är det här med att vara och göra som alla andra, speciellt på internet. Typ som det här med att skriva stort och tydligt om alla sina vänner och hur viktiga dom är i ens liv. Mina vänner är väääldigt viktiga men jag känner inte att jag behöver skriva det 24-7 på min FB-status för att dom ska förstå det. Dom som är mina riktiga vänner vet precis hur jag känner för dom, för även om jag kan verka som en hård människa ibland så visar jag kärlek till dom som jag tycker förtjänar det.

Men ibland önskar jag att jag kunde göra som alla andra gör. Kanske länka till en låt på youtube som betyder något för mig, men jag kan inte. Jag vill, men jag kan inte. Det känns som om jag lämnar ut mig själv, öppnar mig inför hela världen. Som om alla kan se rakt in i mina tankar och ta ställning till hur jag tänker. Jag vill inte det men samtidigt vill jag dela med mig ibland.

Jag tror att mitt problem är att jag inte vill bli dömd eller placerad i ett fack. "Hon är en sån som gör så för att hon är arg"... "Hon är en sån som skriver sådär för att hon mår dåligt". Ibland vill jag att folk ska veta, men inte hela världen! Jag är hellre en annan på Facebook än den riktiga Johanna jag är när man träffar mig för att undvika detta.

Vill man veta vem jag är på riktigt ska man inte kolla min sida på Facebook. Man tar upp telefonen, slår en signal och bestämmer en träff. För den man ser på internet, den är inte jag utan bara den lilla delen av mig själv som jag väljer att visa. Och jag är mer än så ska ni veta!

Nu när jag har så mycket fritid tänkte jag att det var dags för en uppdatering av bloggens design, men tydligen behöver man lite mer skills (och tålamod) än vad jag har. Så det gick inte alls bra för mig! Men om någon känner någon som kanske har lite tid över och dessutom tycker att det är roligt med webdesign kan ni ju holla till mig! Så än så länge får bloggen helt enkelt vara vit! Vitt funkar ju trots allt alltid :D

Idag regnar det vilket innebär att det kanske inte är riktigt lika kul att sitta fast ute i en skog. Det enda positiva med det hela är att jag inte lär behöva fylla på vattnet till hästarna i hagen. Så denna dagens spenderas inomhus, framför TV'n (och framför datorn i reklam-pauserna) och eventuellt en stund med näsan i körkortsteori-boken (mindre kul, men nödvändigt).

Hur som helst så satt jag precis och kollade på Oprah vilket vissa dagar kan vara rätt underhållande, andra dagar rätt tråkigt och vissa dagar snyft-framkallande. Idag var det ett underhållande avsnitt som handlade om par som behövde stylas om, alltså få en make-over. När jag satt där så tänkte jag "shit vilket tur att dom inte sprang in i mig för 2 år sen, då hade dom tagit in mig på kris-avdelningen!". Ja för helt ärligt så var det ganska illa. Okej att man är dansare och går ofta runt i träningskläder, men kanske inte varje dag? Jag hade konstant gråa mjukisar i storlek XL, någon jääääättestor T-shirt, hoodtröja och i regel alltid keps. Dessutom sminkade jag mig typ 1 gång i veckan (max!). INTE OKEJ!

Inte för att jag bryr mig så jättemycket om hur jag ser ut nu (okej, ofta, men inte alltid...) så påverkar ju faktiskt ens utseende hur man känner för sig själv. I alla fall gör det det för mig. Jag känner mig sjukt mycket bättre nu än vad jag gjorde för några årsen. Och om man nu har en bra grund så behöver man ju inte dölja den? Man kanske inte behöver gå runt och flasha, för det är ju bara obekvämt. Men min standard är numera jeans och t-shirt, inte flashigt, men å andra sidan inte sunkigt. Så det funkar alltid och dessutom så känner jag mig varken supersnygg eller jätteful, jag känner mig som mig själv.

Shit vilket inlägg det här blev, men så är det ibland när man bara skriver av farten och har alldeles för mycket fritid! Jag kommer säkert snart med någon intressant uppdatering om skogens helg-events! :)

Varför kan man bara inte bestämma sig? Varför måste allting bli så fruktansvärt komplicerat? Kan inte livet få vara liiite enklare ibland? Eller nej, låt mig omformulera: Kan inte känslor vara lite mindre flummiga? Alla går alltid ihop till ett blurr av förvirring och man vet varken ut eller in. "Känner jag så här pga. orsak 1, orsak 2 eller orsak 3?" - ingen som vet. Inte i min hjärna i alla fall och om någon nu sitter på svaret så verkar dom vägra dela med sig av det, så jag förblir förvirrad över mina känslor.

Och om man nu inte själv vet hur man känner, eller ens vad man känner, hur kan man då förvänta sig att någon annan ska förstå?

Deep shit today. Jag va bara tvungen att ventilera mig lite. Feelings are tricky little fuckers.

Denna veckan har jag lovat mamma och hennes man att passa deras djur under fyra dagar, dom ska ju ändå passa min hund i nästan 1 år. Men då snackar vi inte om den vanliga "passa någons djur när dom är borta" utan lite mer avancerad nivå. Jag har nämligen 3 hundar, 4 katter och 16 hästar att hålla koll på (och några små möss som lever under köksbänken, dom är jättesöta!). Så det är helt enkelt lite mer som ett heltidsarbete. Först var jag lite skeptisk med tanke på att jag inte har någon bil/körkort och deras ställe ligger 1.5 mil från närmsta busshållplats/civilisation och jag är ändå van vid att bo i stan men efter idag känns det ändå helt okej. Det är rätt mysigt att vara här ute och pilla lite med hästarna, klappa lite på hundarna, chilla i solen och bara ta det lugnt. Dessutom hade jag sällskap i några timmar av mina vänner Anna och Frida som bor i Fjärås och har sina hästar bara någon kilometer ifrån mammas hus.

Men som sagt så har det ju bara gått en dag, så vi får väl vänta och se hur jag känner på söndag! Det kommer säkerligen updates under veckan också :)

Den ända nackdelen med att vara här ute är att man har så sjukt mycket tid att tänka, vilket jag känner att jag inte borde göra just nu. Så jag jobbar febrilt med att INTE göra det...

Hur som helst så ska jag kolla lite på TV nu - SOFT!

Igår på eftermiddagen ringde en kille till mig, som nästan bara pratade spanska och lite knagglig engelska, och sa att han hade hittat min plånbok slängd i en park! Med pass och kort i och allt sånt!!! Helt fantastiskt! Då har alltså han sökt upp mig på internet för att hjälpa mig, jag tror att han är sänd från himmelen!
Dessutom var jag inne på 3 härromdagen och upptäckte till min förvåning och glädje att jag hade tecknat en försäkring på min telefon när jag köpte den! Så för endast 500 kr. får jag en ny telefon! Och det finns inte längre några Iphone 3GS 16GB så jag får en Iphone 4 :D Lätt värt 500 kr!
Så allting verkar ordna sig bra, dessutom ledde ju detta till att jag tog tag i mig själv och gick och gjorde ett leg, så jag slipper släpa runt på mitt pass när jag går ut!

Så allt det onda ledde i slutändan till något gott! Och jag är evigt tacksam för att jag var smart nog att teckna en försäkring! :D

Nu är jag tillbaka i Göteborgs-trakterna efter en minst sagt rolig hemresa. Morfar höll stadiga 85 km/h på motorvägen, hela vägen hem, och svor över att GPSen visade "fel väg" (vilket den inte gjorde). Och anledningen till att jag åkte hem var för att min iphone och plånbok tyckte att de skulle göra sig bättre hos någon annan. Eller snarare, någon annan tyckte att dom förtjänade dom lite mer än mig. Som har köpt dom. Jävla as!!!
Hur som helst så ska jag lösa alla dessa problem imorn och återkommer då med mer information.

Och som avslutning vill jag citera min vän Daniel:

Nu (om typ 20 minuter) drar jag en sväng till Stockholm. Lill-kussen Rebecka konfirmerar sig så jag passar på att åka upp! Dessutom är resan nästan gratis (bortsätt från den extra tid det tar, för tid är ju pengar...) för jag åker upp med min morfar. Jag tänker göra detta lite som ett "test" - om det är okej åker jag även med dom hem, men om det är outhärdligt så tar jag tåget!

Men nu måste jag dricka upp min mjölk, vilket är det ända jag har lust att "äta" så här tidigt, och sedan borsta tänderna. :D

Peace!