Nu sitter vi här framför TV'n med varsin dator i knät och mumsar på hemmagjorda wienerbröd som Juan så fint hade gjort när jag var på jobbet. Tänk om man hade sagt det för hundra årsen ,och jag syftar inte på TVn och datorerna för det hade ju bara varit jätteförvirrande, utan det att jag (kvinnan) jobbade och Juan (mannen) bakade. O yes, modern family we are.

Ja, vi är en mysig liten familj: Jag, Juan och Morris! Och just det där med hund är väldigt otippat. Jag har ju alltid gillat tanken på att ha hund, men jag hade inte riktigt tänkt att faktiskt skaffa en. Men när min mamma är i farten går man aldrig säker kring djur. Saken är den att min mamma har liksom lite tagit ut sin barndom på min barndom - på ett bra sätt. Mamma ville alltid ha djur när hon var liten men det ända hon fick va en bitchig katt (och kanske något marsvin, jag minns inte riktigt), hur som helst. Min mamma ville ha hundar, katter, hästar och alla andra söta djur, men tyvärr ansåg mormor att det inte var en bra idé.
Så när jag var ett barn behövde jag inte mer än att tänka ordet "hamster" fören mamma var uppe på språng: "Hörde jag hamster? Jajamensan, det löser vi!" och vips så stod man där med en fullutrustad bur och en lurvig liten krabat utan att veta hur det gick till. Och så har det varit med allt: hamster, marsvin, kanin, katt, hund och till och med häst. Jag har haft 3 egna hästar - utan att vara en riktig häst tjej. Dessutom 4 kaniner, 3 marsvin, 3 hamstrar, 4 katter och 2 hundar, själv (jag tror att det va alla, men jag kan ha glömt någon). Lite knasigt ändå.

Så nu sitter jag här, 20 år gammal, och min mamma köper fortfarande djur till mig. Denna gången blev det Morris och jag måste faktiskt säga - jag vet att man inte ska favorisera - att det var det bästa som min mamma hade kunnat göra :)