Nu sitter det och kliar i fingrarna igen. Jag vill, jag vill! Men jag vågar inte...! Tanken är att jag ska tatuera mig (observera "tanken") men varje gång jag kommer nära till att boka en tid eller ens närmar mig studion så får jag panik!

Det första som slår mig är:
"Tänk om det gör så ont att jag svimmar". Det skulle ju för det första bli väldigt pinsamt och för det andra väääldigt dyrt. "Ja fröken Willberg, det blir 17.500:-, du låg ju avdäckad i minst 2 timmar. Åt gången." Sen när jag har överkommit rädslan, insett att det antagligen gör ont men att ingen faktiskt har dött av det (vad jag vet då. Och om du nu vet något - zip it!) så kommer rädsla nummer två:
"Tänk om dom helt missuppfattar mig och gör något jättekonstigt istället!" Jag vet ju att jag ibland kan vara svår att förstå, ibland snubblar jag på ord, säger konstiga saker, osammanhängande och flummiga. "Jag sa ju att jag ville ha en liten ävla, inte siffran elva!!!"

Men förr eller senare så ska jag ta tag i mig själv och bara göra det. Fast inte än då... Kanske imorn... Vi säger så!