Så vet man att man står på svartlistan
Det väl omnämnda fenomenet Facebook har ju som tidigare nämnt sina för- och nackdelar. Visst är det kul att kunna kika in vad gamla klasskompisar gör nu för tiden, hur dom ser ut, vem ifrån den gamla klassen dom är tillsammans med (no names) och så vidare. Fast samtidigt är det lite creepy hur man så himla lätt kan ha koll på folk, man känner sig nästan lite som en offentlig stalker. Man vet allt om alla hela tiden. Vilket innebär att alla också vet allt om mig. Inte för att jag har något att dölja, men ändå...
Men till facebook hör ju också det här med att "vara vän" med folk. På facebook blir man så kallad "vän" så fort man har hälsat och kan personens förnamn och efternamn (eller alternativt dess vänners fullständiga namn), vilket alltså inte kräver att man egentligen är "vänner" på riktigt, utan bara är "facebook-vänner". Same name, BIG differens. Till exempel så har jag för tillfället 596 vänner (vilka jag alla någon gång träffat, jag har faktiskt rensat bort alla okända) men jag skulle ju aldrig för mitt liv säga att jag verkligen HAR nästan 600 vänner. Jag skulle kanske snarare säga runt 50 talet, max.
Hur som helst, eftersom facebook är en sådan öppen sida för "vänskap" så kan du lätt veta att när du har blivit borttagen som vän där, eller om någon ignorerar din vänförfrågan (om det nu är så att ni faktiskt har träffats och pratat) så står du på den personens svartlista över folk att hata.
Tydligen har jag kvalificerat mig för ett fåtal, men ändå nämnvärda sådana. Och detta till och med av en person som när jag träffar henne (ja, of course, en brud) är så "jättetrevlig"? Jag hade ju kunnat förstå det om hon nu inte ville prata med mig i verkliga livet, men om man orkar vara fejk när man ses, hur kan det vara så jävla svårt att ha någon på Fejk-book? Man undrar ju helt enkelt hur det kan bli så. Som tur är så gav hon mig tillräckligt mycket information om sitt beteende att jag nu kunde skriva ett litet blogginlägg om denna incident. Tack du konstiga människa.
Hur som helst, lite tankar och funderingar kring folksbeteenden. Nu ska jag snart packa ihop och dra till skolan!
Peace & Ha en skön dag alla kära Facebook-lovers.
Men till facebook hör ju också det här med att "vara vän" med folk. På facebook blir man så kallad "vän" så fort man har hälsat och kan personens förnamn och efternamn (eller alternativt dess vänners fullständiga namn), vilket alltså inte kräver att man egentligen är "vänner" på riktigt, utan bara är "facebook-vänner". Same name, BIG differens. Till exempel så har jag för tillfället 596 vänner (vilka jag alla någon gång träffat, jag har faktiskt rensat bort alla okända) men jag skulle ju aldrig för mitt liv säga att jag verkligen HAR nästan 600 vänner. Jag skulle kanske snarare säga runt 50 talet, max.
Hur som helst, eftersom facebook är en sådan öppen sida för "vänskap" så kan du lätt veta att när du har blivit borttagen som vän där, eller om någon ignorerar din vänförfrågan (om det nu är så att ni faktiskt har träffats och pratat) så står du på den personens svartlista över folk att hata.
Tydligen har jag kvalificerat mig för ett fåtal, men ändå nämnvärda sådana. Och detta till och med av en person som när jag träffar henne (ja, of course, en brud) är så "jättetrevlig"? Jag hade ju kunnat förstå det om hon nu inte ville prata med mig i verkliga livet, men om man orkar vara fejk när man ses, hur kan det vara så jävla svårt att ha någon på Fejk-book? Man undrar ju helt enkelt hur det kan bli så. Som tur är så gav hon mig tillräckligt mycket information om sitt beteende att jag nu kunde skriva ett litet blogginlägg om denna incident. Tack du konstiga människa.
Hur som helst, lite tankar och funderingar kring folksbeteenden. Nu ska jag snart packa ihop och dra till skolan!
Peace & Ha en skön dag alla kära Facebook-lovers.
Kommentarer
Trackback
