Jag är inte en särskilt pryd person när det kommer till klädstil. Jag kan lätt gå ut i största mysbyxorna, en gammal sliten tröja och osminkad. Men ändå, när jag ska klä på mig - det spelar ingen roll vad det är - så får jag alltid problem! Jag tror det är något som är inbygdt hos tjejer - vi ska helt enkelt vela. Det spelar ingen roll om det är finkläder eller träningskläder, jag kan få blackout ändå. "Ska jag ta denna urtvättade tröjan?" - "Jaa..." - "Njaa..." - "Faaan!!" Och så slänger jag av mig den och den blir liggande i en liten prydlig hög på golvet. Detta upprepas cirka 3 gånger innan jag ger upp och bara går utan att ens har kollat mig i spegeln... Det blir så mycket lättare så. Jag borde nog helt enkelt ta bort alla speglar i mitt hem så kanske problemen försvinner.
Men det som är ännu bättre är att dagen efter tar man upp tröjan som man slängde på golvet, tar på sig den och är helnöjd.

Det handlar bara om en känsla. Alla dessa känslor. Ibland känns det bra, nästa dag känns det inte alls bra. Och det handlar inte ens om att vara fin, för det är ändå träningskläder (över lag i alla fall) som vi pratar om. Men ändå. Det är som om man söker ett problem.
Jag är lika rädd varje morgon för denna störning, för det kommer framförallt när jag inte alls har tid för det egentligen. Och det går inte att förebygga. Tro mig, jag har försökt: lägga fram kläder dagen innan. Eller tänka igenom innan jag går upp osv. Men det hjälper helt enkelt inte. Ibland fungerar det inte, för "känslan" tar över, och "känslan" för den där tröjan, just idag, är negativ...

Men vad ska man göra? Jag är i alla fall glad att jag inte är en modeslav med en gigantisk garderob, för det hade nog inte precis blivit lättare för mig...