Idag är det dax att träffa släkten igen, mammas sida står på tur och i centrum av detta står morfar som fyller 80 år. För självklart måste vi ju ha en festlig anledning att träffas. Vi är inte riktigt den typen av familj som träffas varje söndag och äter middag eller drar ihop stora släktträffar i tid och otid. Nej, vi har lite mer distans. Vi gillar vanadra på avstånd och är nöjda med att ses några gånger om året - födelsedagar, julafton, bröllop, begravningar etc.

Jag är lite kluven till hur jag egentligen känner om just denna typen familjeband. Det är ju rätt skönt på ett sett, för jag som alltid har rätt mycket att stå i har alltid tid att hänga med folk bara för att man är släkt. Men å andra sidan kanske det skulle vara kul att ha lite bättre relation, så man kunde se på det lite mer än som bara "släkt". Jag visste helt seriöst inte ens vad min morfar hette fören för typ 3 år sen. Det säger ganska mycket. Och jag har ingen aning om vad hans sambo heter i efternamn (morfars kan jag eftersom vi delar det, alltså Willberg).

Fast nu när kusinerna har blivit lite äldre har vi faktiskt aningen mer kontakt, eller vi kan träffas utan att ha en anledning - alltså för att vi tycker om varandra! :) Det känns bra! Sen så är jag ju några år äldre än alla, men om man delar efternamn finns det inga åldersgränser ;)