Förvirrad Johanna

Jag vet inte hur jag ska hantera detta. Jag känner mig som en schizofren! Jag vill komma hem samtigt som jag absolut inte vill åka härifrån!!! Hur hanterar man det?
Det var först idag när jag packade alla mina saker som jag insåg hur mycket jag kommer att sakna det här stället. Människorna, städerna, stranden, värmen, språket. Här finns det alltid något att göra. Och jag har fått en till familj. Och min katt! (Noooo!!!) Kommer sakna min lilla Albino-katt (hon är tydligen döv upptäckte vi. Hon attackerar dammsugaren och sover mitt på golvet när det är fullt med folk som gapar och skriker. Men hon verkar ha det bra så). Och all frukt! Vad ska jag ta mig till när jag kommer hem? Utan färska, halvsura stora vindruvor eller saftiga, luddiga, söta persikor?! Tyvärr, men Sveriges mjöliga äpplen kommer aldrig att kompensera för denna förlust!

Hur som helst. Det är bara att acceptera att det är såhär livet är. Och vara nöjd med min tid här. Och inse att jag förhoppningsvis kommer att komma tillbaka nästa år, eller året efter det...
Men jag känner redan hur tårarna börjar samlas i ögonen på mig. Imorgon kommer det inte att bli en torr dag...

Men jag lämnar det till imorgon helt enkelt! För nu ska jag gå ut på baksidan och plocka lite vindruvor och spela lite Domino med Juanito <3

Peace & Kärlek!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0