"Lovers & Haters"

Jag har gått och funderat lite, som vanligt, på världen, människor och allt annat. Mitt fokus har nu hamnat på just en punkt "Lovers & Haters". Vad är egentligen bäst?

Själv är jag en väldigt realstisk person och gillar verkligen inte att sväva ut för mycket. Det är klart att jag ibland drömmer om en idyll där alla är vänner och det skuttar rosa kaniner som sprider en mjuk doft av harmoni, men jag inser snabbt att det inte är riktigt för mig och landar med båda fötterna på jorden och ser rakt in i sanningen. Vissa kanske tar mig för att vara lite bitter ibland, och ja, jag är väl det då och då. För jag har insett, världen är inte perfekt, jag är inte bäst och vi kommer alltid att ha krig - andra mindre vessäntliga och vissa världsstora. Och jag har kommit att bli ganska bekväm i denna tanke. Men egentligen - är det bäst att vara pessimist eller optimist?
Är du pessimist blir du aldrig besviken men du har å andra sidan ingenting att hålla dig fast vid - en tro eller ett hopp. Är du optimist så lever ständigt i en tro om att världen är bra, men du är också väldigt sår bra.

Så jag tror helt enkelt att realist är det bästa att vara. Eller det passar mig bra, liksom ett mellanting. Man ser världen och alla människor i den, man kommer inte att älska alla och alla kommer inte att älska mig - det är inte normalt om det skulle vara så, enligt mig. Så jag föredrar helt enkelt att hänga med dom som gör mig glad och helt enkelt inte vara med dom andra. MEN alla förtjänar ett "hej".

Peace!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0