Nu drar det igång, allting på en och samma gång! Första uppstart blir lektionerna på Move som drar igång idag! Tre lektioner på rad idag, jag kommer att känna mig som en överkörd katt. haha, intern skämt med mig själv! Fast man ska inte skämta om dom döda... Anyway. Imorn så drar ett nytt jobb igång, för i all hast så har jag fått anställning på Danshuset, så numera kommer jag att sprida min dans även där. :) Vilket ska bli väldigt roligt! Sedan på onsdag drar allvaret igång - trumvirvel tack - skolan!!! Japp. National ekonomi på Handelshögskolan är vad som är står på min framtidsplan! För det närmsta halvåret då. Så inte nog med att jag ska hitta till rätt sal, jag ska ha med mig alla mina böcker, block och pennor. Jag kommer säkerligen glömma något om jag känner mig själv rätt...

Och jag hoppas att jag kommer att undvika den hemska "vad-ska-jag-ha-på-mig-första-dagen-i-skolan"-förvirringen. Det känns som att om jag har lyckas att ta mig i kragen och göra ett anspråk på att närma mig "vuxen-livet" borde ju detta lilla fenomen inte längre vara ett så stort hinder... ehrm....

Peace! <3

Yes! Efter att ha försökt att gå på sommarens enda "måste "hela semestern har jag nu lyckats: Igår blev det äntligen Colors, som lite ironiskt nog hade avslutningsfest - fin premiär för mig! Vi började kvällen med att stå i kö i minst 1 timme (lovely), eftersom vi dumt nog inte hade köpt förköps-biljetter. So lessen learned, nästa år blir det bättring! Men väl inne på stället var det supernice, så lärt värt kötiden! Dock så kände vi inte riktigt för att trängas/knuffas/slåss med alla andra som ville lyssna på Timbuktu, så vi hängde på det lilla dansgolvet istället, size doesn't matter! Vi hade sjukt kul, eller i alla fall jag, jag kan ju bara tala för mig själv. Johanna & Andrea vs. Juan & Pontus i allstyle/no-style battle, fett kul! Så för att sumera - en riktigt lyckad kväll :)

Idag blev det i och med detta en lååång och skön sov morgon, för mig då, alla andra var uppe med tuppen runt 7 och vandrade iväg till jobb respektive skola. Synd för mig att jag har en vecka kvar av frid-och-fröjd... Moahaha - nöjd! Men efter att ha slappat mig hela dagen kände jag att jag behövde göra något vettigt, eller snarare röra på mig. Så det fick bli ännu en tur till Dansforum, gratis är gott - och superkul! Jag tog en hiphop klass för Julia vilket kändes sjukt nyttigt - inte bara för att få bort min träningsvärk, utan för att det är bra att se hur andra tänker och rör sig! Så det är inte helt dumt att ta någon klass då och då. Sen så bör man ju träna själv så att man inte fastnar i någon annans mönster... och det slutar med att man ser exakt likadan ut som den man gått för... Ehrm... Jaa...

Men anyway! Nu är det läggdax så GODNATT! <3

Nu har jag precis kommit hem efter en skön dag på stan med Andrea där jag gjorde ett riktigt fynd och ökade på min Adidas Sleek serie som jag har hemma :D

Sedan bar det av till dansforum för att gratis-dansa lite på prova-på klasserna, mycket roligt! Först en house lektion som fick igång pulsen direkt - känner att jag har degat alldeles för mycket denna sommaren. Jag var som en dränkt katt med ansträngnings-astma efter bara en kvart, sen kan man ju alltid skylla på att det var ungifär dubbelt så mycket folk som det får vara inne i salen...
Därefter blev det Burlesque Jazz för Mike, men tyvärr så kunde jag bara stå ut i 20 minuter, för på den klassen vart det nog 4 gånger så många som man får vara där inne egentligen! Bara på uppvärmningen fick jag 3 armar i ansiktet -alltså inte av samma person, det vore ju väldigt konstigt. Hur som helst - mindre inspirerande. Så jag tog sakerna och traskade iväg och insåg att jag hellre betalar 100 kr. för att ta en vanlig klass för honom där man kan ta ut rörelserna mer än 5 centimeter ifrån kroppen istället för att stå som en packad sardin och plågas av svettångor. Ja, jag är känslig när det kommer till sådant.

Men över lag: en väldigt lyckad dag! :D På lördag sätter min undervisning igång på riktigt. Så ta dig i kragen och kom till Move och gratis dansa för oss :D Peace! <3

Idag har jag äntligen tagit mig i kragen och åkt ut till min mamma och ridit! Och som en liten bonus följde Andrea med och gjorde mig sällskap, så det blev lite ridskolekänsla av det hela. Vi sadlade varsin häst och ställde upp på mittlinjen av paddocken - mamma fick vara ridlärare! Jag fick en grym flashback från när jag var yngre och red på ridskola utanför Fjärås, hos en hemsk bitter ridskolelärare som hela tiden gjorde narr av oss, eller i alla fall mig. Jag minns precis hur hennes minspel såg ut när hon tittade på mig och imiterade min hållning - något som likande quasimodo. Tydligen var inte jag så uppskattad - jag hade ju egen häst vilket man som 8-åring uppenbarligen inte skulle ha enligt henne. Hon var säkert bara avundsjuk och tänkte på när hon själv var liten och blev stående med sin spann med borstar utan att ha en häst att ryckta. Stackarn.

Men som sagt, jag är uppvuxen på landet, på en häst gård, med massa hästar. På grund av just den anledningen är jag inte så jätteintresserad av just hästar. Det är lite som med allt annat som är vardag för än, man uppskattar det inte lika mycket som om man inte hade haft det. Sjukt skumt det där ändå, men vi människor kan ju aldrig vara nöjda så varför ens förvånas.

Hur som helst så uppskattar jag det nu, när jag inte bor där längre. Så man kan väl inte se det som något stort framsteg för mänskligheten, men i alla fall ett litet framsteg för mig! :)

Godnatt <3

Idag har det varit en riktigt kreativ dag, jag är lyckats göra klart nästan alla koreografier för första perioden på höstterminen - woohooo :D Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv, eller i alla fall en aning. Man blir ju aldrig helt nöjd, det vore ju ganska konstigt. Men att man behåller sina elever känns ju som ett ganska gott teckan på att man gör något som är bra. Sen tror jag säkert att vissa skulle säga att det är för att dom inte vet bättre, men det är bara dom som önskar att dom hade mitt jobb eller helt enkelt inte tycker om mig - så jag tar det inte personligt! ;)

Jag var i alla fall på Move idag och hade utlopp för min kreativitet. Och som vanligt blir jag lika häpen över hur jobbigt det är att ha mönstrade skor inne i sal 3. Att man aldrig lär sig! Jag har ändå jobbat där i 2 år, men det verkar liksom som att just den informationen har misslyckats med att hålla sig kvar i min hjärna, tillsammans med infon om att chocklad inte är bra för mig och lägga tillbaka nycklarna i väskan när jag låst upp dörren etc. Istället väljer min hjärna att komma ihåg andra onödiga saker - bibliotekskortsnummer, borttappade kontokorts koder mm. Synd att man inte kan välja vad man ska registera i hjärnan, som en hårddisk - mata in/radera. Mycket praktiskt. Jag borde nog forska fram en sådan... Hur som helst, nu spårade jag ut, så nu är det nog dax att avsluta detta inlägg och säga god natt! <3

Jag har en väldigt dum egenskap, som jag tror att majoriteten av resterande medmänniskor också har - att döma vid första anblicken av en person. Man dömer på hur folk ser ut, vad dom har på sig, hur dom pratar och vad dom håller på med, alltså på allt som man kan urskilja vid första ögonkastet som man slänger på någon. Och tydligen så utstrålar jag att vara en bra lyssnare då folk verkar vilja öppna sina hjärtan för mig - fråga mig inte varför, jag skulle nog mer kategorisera mig (av ytan att döma) som en slapp person som inte verkar bry sig om vad någon tycker (vilket inte stämmer, men alltså en ytlig analys). Bara idag kom det fram en kvinna i 40-års åldern och bara började prata med mig och till det konstiga hör att hon var varken dement eller psykiskt störd - eller iaf inte märkbart.
Hur som helst fick hon för sig att berätta sin livshistoria för mig...

Och det är inte första gången det händer. Men man ska väl inte klaga, tänk om det hade varit tvärtom - att ingen ville prata med mig, inte ens när man tilltalade dom... Brr.. hemska tanke!
Fast det kanske helt enkelt är så att dom tycker synd om mig, jag kanske ser alldeles mobbad och hjälplös ut så att dom känner att "den stackarn måste ju få någon typ av social kontakt". Förhoppningsvis inte.
Sen har vi alternativ nummer 3 - jag känner dom sedan tidigare men känner som vanligt inte igen dom. Vilket inte känns som ett helt orimligt alternativ...

Men som vanligt så ska man ju alltid skylla på någon, så jag skyller på dom!  Peace out!

Jag är lite av en mästare på att internet-window-shoppa, det är liksom ett av mina större hemma-dags nöjen. Det är så himla behagligt, man kan kolla på allt man vill se i alla möjliga olika affärer - men man slipper att röra på sig! Kan ju helt enkelt inte bli bättre. Jag gillar det helt enkelt lite för mycket för mitt eget bästa.

Men nu har jag upptäckt ännu en guldgruva (tack vare Malin) Ebay! Det är ju grymt! Allting finns på Ebay och ännu bättre, allting som inte finns i Sverige finns på Ebay! :D Och jag har Malin som intyg om att det är säkert att köpa därifrån. Självklart är man ju lite misstänksam när vissa saker är lite vääääl billiga. Men enligt henne så är det så det är och helt riskfritt! Totalt freaking underbart!

Än så länge har jag inte investerat i något, delvis på grund av min mindre stadiga ekonomi (det är faktiskt sommar) och delvis för att man vill ju inte göra "ett klipp" och sen hitta något som är mycket bättre. No no, i ain't doin that.

Men nu ska jag återgå till mitt gottande i väskor, sneakers, ringar, armband, t-shirts och allt annat som finns att suckta efter! :)

Peace & Love!

Jag har gått och funderat lite, som vanligt, på världen, människor och allt annat. Mitt fokus har nu hamnat på just en punkt "Lovers & Haters". Vad är egentligen bäst?

Själv är jag en väldigt realstisk person och gillar verkligen inte att sväva ut för mycket. Det är klart att jag ibland drömmer om en idyll där alla är vänner och det skuttar rosa kaniner som sprider en mjuk doft av harmoni, men jag inser snabbt att det inte är riktigt för mig och landar med båda fötterna på jorden och ser rakt in i sanningen. Vissa kanske tar mig för att vara lite bitter ibland, och ja, jag är väl det då och då. För jag har insett, världen är inte perfekt, jag är inte bäst och vi kommer alltid att ha krig - andra mindre vessäntliga och vissa världsstora. Och jag har kommit att bli ganska bekväm i denna tanke. Men egentligen - är det bäst att vara pessimist eller optimist?
Är du pessimist blir du aldrig besviken men du har å andra sidan ingenting att hålla dig fast vid - en tro eller ett hopp. Är du optimist så lever ständigt i en tro om att världen är bra, men du är också väldigt sår bra.

Så jag tror helt enkelt att realist är det bästa att vara. Eller det passar mig bra, liksom ett mellanting. Man ser världen och alla människor i den, man kommer inte att älska alla och alla kommer inte att älska mig - det är inte normalt om det skulle vara så, enligt mig. Så jag föredrar helt enkelt att hänga med dom som gör mig glad och helt enkelt inte vara med dom andra. MEN alla förtjänar ett "hej".

Peace!

Jag vill inte vara en street-stereotyp men ibland kan man bara inte hjälpa det. Jag har funnit den perfekta sneakers serien och jag har mitt sikte inställt på att samla ihop alla paren! Dom är bara för fina för att inte köpas. Ja vet, det låter lite stört, men sneakers är ju så underbart. Och det är praktiskt. Jag kan ju till och med ha dom till jobbet, så man kan ju se dom som en tillgång mer än som en ekonomisk förlust - så talar den sanna sneakoholisten!

Så till själva produkten jag flamsar om, adidas sleek series. LOVE.
Jag kan bara inte hjälpa det, dom är snygga, sköna och finns i massa olika färger! :) Perfekt!