Jag vill bara dedikera ett inlägg till min kära vän (aka syster) Mikaela som, precis som jag, är en aningen speciell liten sak (och med speciell menar jag inte "speciell". Ni vet finare ord för störd eller bokstavsbarn). Hon ger mig alltid ett gott skratt för hon tänker precis på det sjuka sättet som jag gör - vilket innebär att vi skrattar som fan medans alla andra kollar lite på varandra med ett uttryck av "va fan sysslar dom med" & skrattar lite för sakens skull, så vi inte ska känna oss helt efterblivna.

Som idag på min tidigaste hiphop klass drog jag en jätterolig vits om att vi skulle "kräkas steg efter den här träningen" (alltså för att det blev så mycket) och jag tänkte liksom direkt att jag skulle spotta upp en "running-man" bredvid mig. Men det va ingen som fattade min tanke och just då skulle jag behövt en Mikaela, för hon förstår mig. Men istället fick jag stå där och svälja skrattet för att behålla en del av min status som "normal".

Fast det som är lite jobbigt (för man känner sig lite allmänt störd) men ändå sjukt kul är att allting alltid dras till sin yttresta spets när vi är med varandra. Det börjar som ett normalt samtal, sedan totalspårar det. Idag avslutades vårat telefonsamtal med:
Mike - det var kul att du ringde
Jag - ja, det var kul att du svarade
Mike - hahaha, dissad!

Men det är sådana vi är. Och det är ju skönt att jag har hittat någon som mig som jag kan avlasta mina tankar på utan att känna mig dum, för jag vet att hon oftast har tänkt på ungefär samma sak! :D