Jag vet inte hur ni är, men jag är i alla fall sjukt dålig på att komma ihåg hur folk ser ut OCH vad dom heter. Så om vi bara har träffats en gång och vi möts på stan och jag verkar fullkonligt ignorera er så är det bara för att mitt bildminne är som en guldfisks - det suger. Och det har ingenting att göra med om ni är "intressanta" eller ej, vissa saker fastnar helt enkelt inte (så himla sorgligt). Jag brukar ofta hamna i dom där jobbiga situationerna när man inte vet om man ska presentera sig eller inte, ni vet "hand-och-namn" eller "kramen" - svårt val. Men jag har lärt mig av erfarenhet att alternativ två är bäst, hellre krama för tidigt än att presentera sig mer än 1 gång! (Tips till alla er med samma disfunktion)

Så det finns så sjukt många jobbiga situationer att hamna i, men jag kan dra dom två värsta (enligt mig) och jag råkade ut för båda på en och samma dag, nämligen igår. Så här kommer dom:

1. "Ää, är det du som är Johanna?"
Det första jag vill svara är "det beror på", men det är rätt så otrevligt och man ses nog som allmänt skum. Så det brukar bli ett "jaaaa....???" (med en allmänt frågaden blick och tänka i mitt huvud "va fan har jag gjort nu?")

Igår kom det fram en kille till mig och sa just detta och jag svarade på samma sätt. Nästa fråga blev "har du varit i Egypten?" En ganska rolig (och aningen otippad) fråga om du frågar mig, men jag fick tänka efter riktigt och svarade: "Ja, när jag var 12 år. tror jag nog..." Jaa, då hade vi tydligen träffats på planet och han mindes mig till punkt och pricka, allt jag hade sagt och gjort - ingen guldfisk där inte. Tydligen så hade jag inte förändrats så mycket. Så antingen ser jag fortfarande ut som 12 eller så såg jag redan då ut som 20 - jag vet inte vilket som är bäst..?

2. "Johanna? Nämen hej!"
Min hjärna går på hög varv: "vem? någon från skolan? jobbet? dansen? judon? åsa?!?! Aaa!!!" Då vill jag -såklart- helst fråga "och du är?" But still - otrevligt! Så jag ler lite, tänker efter. Och om det börjar klarna brukar jag ställa en ganska neutral fråga typ "å, hej, va gör du nu för tiden?" Den funkar alltid, för då brukar dom ofta knäcka nöten åt mig! Typ "Ja, efter jag slutade på Åsaskolan... osv."

Nu var det ju så att detta också hände mig, men det var min gamla plastbror (ja,jag vet, jag är pinsam!), vi va superbra kompisar när vi va små, fram tills vi fyllde 13 typ och han blev lite, jaa... konstig. Och jag blev lite större. (vi är lika gamla, det skiljer bara 3 veckor). Sen skiljdes våra föräldrar när vi va typ 15 år. Somliga tycker ju att man borde komma ihåg hur sin gamla brorsa ser ut, men nej, inte Johanna! Men till mitt försvar så hade han förändrats jättemycket! Faktiskt - jag lovar!

Men jajaja... Det om det. Så jag är inte en dissig person, jag är bara allmänt förvirrad!
Det roliga var ju ändå när jag och en vän kom på att vi skulle memorera massa kändisar (typ konstiga kändisar som inte är så självklara, typ ingen Pitt liksom) iaf och börja med Name-dropping, bara för att det är så jävla kul när folk är lost om vad man pratar om. Men det fuckades redan efter 2 sidor i Hänt extra - jag hade redan blandat ihop hälften och glömt av resten, så min name-dropping karriär blev kort med ett abrupt avslut, det va tydligen inte jobbet för mig!