Ibland undrar jag lite hur min hjärna fungerar - om det funkar alls. Innan jag fick reda på vad det var för fel på mig (alltså mina knän) hade jag inte så jätteont, men nu när jag vet så har jag en sån jävla smärta i dom hela tiden! Och så mycket sämre kan det ju inte ha blivit sen jag kollade upp dom, eller?

Jag tror att det helt enkelt är bäst att förneka allting, låtsas som om allting är bra och aldrig mer kolla upp sig. För nu, även om jag vill, är det jävligt svårt att förneka det. (Kanske om jag går till någon hypnotisör och säger att jag har haft en dramatisk upplevelse som måste tas bort? eller det kanske bara funkar på film? har inte sån koll på sånt om jag ska vara ärlig. Jag trodde ju att världen var svart-vit innan färg-tv kom också. Fast alltså när jag var liten då. Så det är ju lite svårt att ha koll på vad som funkar på riktigt. Jag misstänker dock att det inte går att koppla upp sig som dom gör i Matrix, men jag kan ju ha fel...)

Så numera ska jag sluta att kolla upp mig och börja ta hand om mig själv lite mer. För det känns som ju mer man letar efter fel på sig själv desto fler kommer man att hitta, det kommer aldrig att ta slut, det är så livet är. Så till slut kommer man att vara diagnostiserad som handikappad. So from now - doktor om det är jääätteont, annars: chilla med livet & pyssla om sig själv. Sen funkar det nog bättre om man lyssnar på sin kropp och lyssna när det ropar "sluta nu, chilla lite" och inte hela tiden låtsas som det regnar.